Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Peter Handke är en allvarets författare

Peter Handke får Nobelpriset i litteratur 2019.Foto: KERSTIN JOENSSON / AP TT NYHETSBYRÅN
Ulf Olsson.Foto: BJÖRN DALIN / STOCKHOLMS UNIVERSITET

Peter Handke, som får Nobelpriset i litteratur 2019, var en gång en oerhört viktig författare. 

Ulf Olsson ser fram emot en omläsning av den kontroversielle österrikaren.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

NOBELPRISET. ”Upprepningen”, heter en av Peter Handkes romaner, i svensk översättning av Margaretha Holmquist – och titeln säger något om Handkes skrivsätt: han tar om, börjar om, återvänder. Handke tillhör de författare som bråkar med berättandet, som berättar på stället snarare än är i någon stark framåtrörelse, och gärna i långa vindlande meningar.

Att läsa Handke är därför att försjunka i läsandet.

Hans kanske viktigaste roman är, vill jag hävda, ”Mitt år i Ingenmansbukten”, 1994, i översättning av Karin Nyman. Det är en meditation över ensamheten och ”medlevelsen”, och en tät betraktelse över den nära världen, tingen, dagrarna. Dess förutsättning är exilen: författaren Gregor Keuschnig väntar på en förvandling, något som ska göra världen möjlig att skriva igen. Han lever inte längre med sin tid, han ställer sig utanför den för att kunna bli del av den. ”En saga från de nya tiderna”, så lyder underrubriken – och det anger väl något av det drömda i Keuschnigs exilprojekt.

Peter Handke var en oerhört viktig författare, mer osäkert om han fortfarande är det.

Handke är allvarets författare. Han kan bli malande, man han kan också bära sitt allvar med lätthet. Hans ”Berättelse om ett liv”, som handlar om hans mor, om hennes liv och hennes död i självmord, har ett motto hämtat från en annan Nobelpristagare, Bob Dylan: ”He not busy being born is busy dying”. Och det är som Handke i sitt skrivande söker en födelse, en möjlighet till omstart: en upprepning, men annorlunda ursprunget – en förvandling.

Peter Handke var en oerhört viktig författare, mer osäkert om han fortfarande är det. Det beror inte bara av han gick bort sig politiskt genom sitt stöd till serbisk nationalism under Jugoslaviens blodiga sönderfall. Men något hände också med hur hans prosa upplevdes som förstelnad, närmast tjatig. Handke blev en ropande i en litteraturens öken, och den monologen var inte rolig.

Men ett Nobelpris innebär möjligheten av en omläsning. Jag ser fram mot den.

 

Ulf Olsson är professor emeritus i litteraturvetenskap och medarbetare på Expressens kultursida.

 

LÄS MER – Victor Malm: Det finns inga skäl att vara missnöjd med Nobelpriset 2018 och 2019

LÄS MER – Anna Hellgren: Svenska Akademien skymmer fortfarande sikten för litteraturen