Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Pernilla Stalfelt / Hurrraa! Alla barns rätt - En bilderbok om Barnkonventionen 20 år

Margareta Sörenson bläddrar i Pernilla Stalfelts Barnkonventionen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

PERNILLA STALFELT | Hurrraa! Alla barns rätt – En bilderbok om Barnkonventionen 20 år | Läsrörelsen, Målgrupp: 4+

När ett av våra barn gick i lågstadiet och barnkonventionen var ganska ny kom hon hem från skolan, rosig av upphetsning, och frågade: visste du att barnen har krävningsrätt!
Diskussionen om vad som är en rättighet och vad som är att kräva blev lång, vill jag minnas. (Och slutade i rätten att få läsk till maten, när det serverades vin till vuxna. Vilket inte var lika ofta på den tiden som numera, inser jag.)
Gick jag verkligen med på läskeblask, tänker jag nu ångerköpt. Men den lilla kräverskan satte med barnets seismografiska säkerhet fingret på en svaghet hos konventionen: barnets bästa är inte alltid detsamma som det barnet önskar.
”Leksaken” i ett Happy meal på McDonald’s är under hela hösten en bok.
En av dem är ny och ett beställningsverk helt rätt i tiden. FN:s barnkonvention fyller 20 år och Pernilla Stalfelt har gjort en bilderbok som förklarar de grundläggande dragen i konventionen, i dag ratificerat av alla länder utom två, Somalia och USA.

Stalfelt har en sällsam förmåga att inta barnets perspektiv på tillvaron, vi känner det från de uppslagsboksliknande böckerna om kärlek, döden, bajs och hår. Här utgår hon med ogrumlad barnablick från barnets frågor och vilka frågor som ligger nära dess intressesfär.
Det blir ofta oemotståndligt med en humor som tycks uppstå av sig själv: en liten kille som illustrerar ”man har rätt att tala sitt eget språk” säger i en pratbubbla ”bolli bompa, bolli bom bom pa…”.
Vuxna med jättestora öron lyssnar på barnen. En pappa har ett alldeles trasigt hjärta innanför tröjan för att han längtar så efter sitt barn. Förenkling är minsann ingen enkel sak och Pernilla Stalfelt styr skickligt mellan paragrafer och barnets utgångspunkt: vad gör ont, vad blir man ledsen eller arg av? Vad är man rädd för, vad drömmer man om?
Det är lite synd att frågorna om tanke- och yttrandefrihet hamnar alldeles sist och lite ihopträngt. Här finns ju grunden till ett civiliserat, modernt och demokratiskt liv och själva andan i FN:s barnkonvention, liksom den ”stora” om mänskliga rättigheter.

Religionsfriheten avhandlas för sig i boken med ”alla barn har rätt att tro på vad de vill” och bland allt man kan tro på finns den indiska Ganesha, tomten, änglar och spöken, men förvirrande nog även solsken, lördagsgodis och, hör och häpna, demokrati. Demokrati handlar om politisk och inte religiös frihet och är ingen tro, det är ett system för strukturer för medbestämmande i ett samhälle, däribland tanke- och yttrandefrihet.
Det är inte bra med en sådan oreda när det gäller att lägga rätt sak i rätt låda. Dessutom är principiella och filosofiska frågor ofta av stort intresse för vetgiriga barn. Vilket kräver en vuxen villig att samtala, tänka, resonera och diskutera. Förr eller senare hamnar man i frågan om krävningsrätten.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!