Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Panik är det enda som räddar oss nu

Förstörda bilar på vägen ut från den helt nerbrunna staden Paradise i Kalifornien. Foto: MARCUS YAM / LOS ANGELES TIMES / POLARIS POLARIS IMAGES
Andreas Malm. Foto: LUNDS UNIVERSITET
"The progress of this storm. Nature abde society in a warming world".
Victor Malm. Foto: IZABELLE NORDFJELL / IZABELLE NORDFJELL EXPRESSEN

För att överleva måste vi sluta leva som om vi var naturens härskare och herrar.

Victor Malm läser en övertygande studie av människans relation till naturen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FACKLITTERATUR | RECENSION. ”Dare to feel the panic.” Den svenska humanekologen Andreas Malms uppmaning skiljer sig en smula från de som slungas ut av krönikörer och politiker, som vecka efter vecka tröskar igenom ungefär samma, egentligen meningslösa budskap: klimatkrisen är en realitet, vi måste agera, vi måste hoppas, vi får inte falla till föga, vi måste göra motstånd. Utan att en gång förmå formulera vad det där motståndet skulle kunna bestå i. Som verkar hoppas att katastrofen går att administrera bort genom beskattning och halvdramatiska livsstilsförändringar.

2016 kom Malms bearbetade doktorsavhandling ”Fossil capital”, en historisk undersökning som med all önskvärd tydlighet pekar ut den pågående – inte annalkande – klimatkatastrofens materiella orsaker: för lite mer än tvåhundra år sedan genomgick samhället en omställning. Fossila bränslen blev, av olika och komplext sammanbundna skäl, bindemedlet som sammanfogade det och möjliggjorde en ekonomisk produktionsordning – den fossila kapitalismen – som i sin tur skapade ett förunderligt välstånd, med katastrofala men länge dolda bieffekter. 

Han var empiriskt noggrann och skrev klart och kraftfullt, men även om boken fick fina recensioner på ett par svenska kultursidor, tycks våra sömndruckna klimatdebattörer inkapabla att införliva ett radikalt systemkritiskt tänkande av hans typ i sina skriverier. Kanske är det för att detta så ofta kommer från marxistiskt håll. Kanske är det lättja och okunnighet. Jag vet inte.

 

LÄS MER – Helena Granström: Andreas Malms "Fossil capital" blottlägger kapitalets mörka hjärta

Natur och kultur

I boken från i år, ”The progress of this storm”, återvänder han till frågan, med syftet att ge ett slags teoretiskt ramverk åt klimatkrisen. I stora delar är det ett polemiskt verk som går till angrepp mot den humanistiska teoribildningen om förhållandet mellan människan och naturen. Den akademiska världens stora superstjärna Bruno Latour är huvudfienden, men Malms kritiska yxa avverkar nästan samtliga teoritrender: konstruktionismen, hybridismen och nymaterialismen huggs i bitar. 

Viljan i samtliga teorier är, grovt förenklat, att upplösa distinktionen mellan kategorier som "samhälle"’, "människa" och "natur". Malm menar att sådana synsätt grumlar tanken, att de inte kan stödja den radikala politik som vi är i akut behov av. Själv pläderar han för ett strängt marxistiskt synsätt och demonstrerar övertygande hur en analys av klimatet som inte samtidigt är en analys av kapitalismen resulterar i oanvändbara vanföreställningar. 

Det är klargörande, upplyftande och även om vissa bitar kanske framför allt tilltalar en akademiskt insnöad publik finns det andra som är direkt nödvändig läsning. 

För det första ställer Malm en diagnos på vår tid – som han benämner ”uppvärmningens situation” – och tecknar en förklarande bild av varför vi fortfarande inte lyckas ta klimatet på allvar. I västvärlden har naturen, menar han, försvunnit, eller snarare: blivit kultur. Vi ser den inte längre som en autonom kraft utan på sin höjd som ett slags rekreationsplats – till skogen tar man sig för att andas ut, komma undan vardagen. Och för att glömma hur falskt det är kan vi gömma oss i vårt välstånd, som förstås i sig är en betydande orsak till den pågående stormen. 

Bolivia, Tibet och Bangladesh

För det andra ger han ett övertygande svar på frågan om vad som bör göras: avveckla den fossila produktionsordningen, kapitalismen som gjort naturen till en resurs för oändlig tillväxt, ett förhållande som inte kan ha annat än ekologisk förödelse som följd. Framtiden måste se väldigt annorlunda ut. Vi kan inte fortsätta leva som naturens herrar utan är tvingade till ett slags ödmjuk underkastelse – en tanke vars konsekvenser Malm skriver fram.     

I Bolivia har stora städer redan blivit av med allt grundvatten. I Tibet kollapsar gigantiska glaciärer. I Sudan täcks stora byar av sand. Havsnivåerna stiger längs med Bangladesh kuster, folk flyr. Detta är panikkänslans sanning: katastrofen pågår redan. Malm anger två möjliga sätt att svara på den: ”commit to the most militant and unwavering opposition to this system, or sit watching as it all goes down the drain.”

Men skadan är skedd och förmodligen är en omställning inte nog. Världen kommer att se annorlunda ut. Även om vi gör vad vi behöver kommer betydande resurser krävas för att återställa den förödelse vi redan har orsakat. Malm driver hem en välbehövlig poäng: all politik och allt tänkande som inte gör detta till sin utgångspunkt är irrelevant.

 

LÄS MER – Anna Hellgren: Kolet vi ärvde och jorden vi fördärvar

 

 

SAKPROSA

ANDREAS MALM

The progress of this storm. Nature and society in a warming world

Verso, 231 s.

 

Victor Malm är doktorand i litteraturvetenskap och medarbetare på Expressens kultursida. Han är inte släkt med Andreas Malm.

 

I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!