Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Övre medelklassens minnen av New York

Claire Messud. Foto: Ulf Andersen.
Foto: NATUR & KULTUR

Claire Messud utforskar människans förvandlingar.

Ulf Olsson tycker att den nya romanen stannar vid ytan av ett välbeställt liv.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. ”Snyggt och prydligt skrev Claire Messud sin roman, slätade ut manussidorna, plockade bort ett och annat grått hårstrå från pappren, stoppade manuset i kuvertet och förslöt det. Hon hade filat på titeln, ordnat sidorna så att marginalen var lika lång på båda sidorna om texten, och hon kände att språket var tillräckligt uppfluffat där det låg, infogat i det vadderade kuvertet. Sådant fjams och främmande påfund som en pdf-fil hade hon inget till övers för. Hon tyckte om en rejält berättad historia, och satte en ära i att bemöda sig om den.”

Livet är tomt

Ungefär så låter det i Messuds stora och hyllade roman ”Kejsarens barn” – fast då handlar det om att en av hennes huvudpersoner bäddar sin säng. Men prosan är trivialt detaljerad, och lika tryggt pratsam som det övre medelklassliv som Messud skildrar: man gör sin praktik på Vogue, skriver kritik i Village Voice, essäer i The New Yorker. Man bor i kvarteren runt Central Park, man är liberalt frisinnad – och ens liv är helt tomt på mening, spänning och intresse. 

Romanen blir till preciös populärlitteratur.

Problemet, litterärt sett, är att Messud inte lyckas gestalta annat än ytan på det välbeställda livet. Hennes bild av New York tiden före 11 september liknar mest en turists minnesalbum, men då en bildad turist, som drabbas av den underbara ”känslan av att världen bredde ut sig framför henne som en illuminerad palimpsest, en färgglatt illustrerad handskrift”.

Romanens välmående

Messud är nu inte sämre författare än att hon anar att romanen kräver en annan blick än den blaserade medelklassens. Alltså monterar hon in en ung svart pojke, och låter honom beskåda det goda livet utifrån en helt annan position. Men pojken är bara en glimt av ett dåligt samvete i romanens välmående. 

Ändå anar man ett ämne, som Messud trevar efter, och som hon har fortsatt att utforska: människors förvandlingar, hur vi blir andra, och hur vi utnyttjar varandra. 

Roman

Claire Messud

Kejsarens barn

Översättning Marianne Öjerskog

Natur & Kultur, 551 s.

I tv-spelaren högst upp i artikeln visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen. Gäst är Fredrik Virtanen. Programmet finns också som podcast.

Ulf Olsson är kritiker på Expressen Kultur.