Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Oskuldens tidevarv med lek och fantasi

MIGRANT. Saša Stanišic föddes i Jugoslavien, men flydde till Tyskland under Balkankriget. Foto: Katja Samann
ROMAN Saša Stanišic Före festen Översättning Christine Bredenkamp Weyler, 360 s.

Den tyska författaren Saša Stanišic (född 1978) romandebuterade 2006 med den internationellt hyllade "Farfar upp i graven", en brokig berättelse baserad på barndomen i bosniska Višegrad.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

ROMAN

Saša Stanišic

Före festen

Översättning Christine Bredenkamp

Weyler, 360 s.

Romanen ser tillbaka inte bara på kriget som tvingade Stanišics familj att fly till Tyskland, utan främst på tiden före - en oskuldens tid då det fortfarande fanns gemenskap, lek, fantasi.

Det är svårt att inte betrakta den nya romanen "Före festen", som kretsar kring en glesbygdsort i forna DDR präglad av en stark by-gemenskap och ett slags kollektiv överlevnadsinstinkt, som en parallellhistoria till den förra, men med ett annat, lyckligare slut.

Återigen handlar det om ett samhälle i sönderfall, men där Višegrad slets sönder av krig och konflikt är det i det halvt fiktiva samhället Fürstenfelde motsatsen - den tyska återföreningen - som markerar börjar på nedgången. Det menar i alla fall flera av samhällets invånare, bland dem den före detta DDR-officeren herr Schramm, som trots idoga försök misslyckats med att ta sitt liv, och raggaren Lada som fått sitt namn från bilen han fortfarande kör.

"Några generationer till, brukar folk säga, sedan håller det inte längre. Vi tror: det håller. På något sätt har det alltid hållit", säger den gäckande berättaren i ett bistert men livsbejakande credo. "Före festen", som utspelar sig under en på en gång magisk och högst ordinär natt strax innan den årliga byfesten, är en grundlig sondering av gemenskapens villkor, skriven på en levande, bråkig, underhållande och stundtals sällsamt vacker prosa.

 

Stanišic gräver i hembygdsarkiven för att hitta historierna som kan föra människor samman när så mycket annat hotar att slita isär (hanteringen av den gammeltyska som dessa passager är skrivna på är, liksom hela romanen, en triumf för översättaren Christine Bredenkamp). Han frågar:

Hur inlemmar vi det gamla i det nya, det nya i det gamla? Hur ska vi kunna leva tillsammans utan att göra våld på varandra? Kanske genom att helt enkelt säga som en viss förbundskansler: "Wir schaffen das".

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!