Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Opersonligt och skissartat om journalistisk praktik

Anna Hedenmo Foto: SOFIA SABEL/SVT
Ulrika Kärnborg Foto: MAGNUS BERGSTRÖM

Ulrika Kärnborg läser Anna Hedenmos knapphändiga sammanfattning av sin journalistkarriär.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | SAKPROSA. Journalister som skriver på sin första bok drabbas ofta av ett slags mental blockering. Jämfört med snärtiga nyhetsartiklar, för att inte tala om manus för tevesändningar, är det ju många sidor som ska produceras. Då ligger det väl nära till hands att ge upp, för så himla kul är det kanske inte att få lägga ”författare” till titlarna på visitkortet.

Jag tycker att en del av den här blockeringen märks när SVT-ankaret Anna Hedenmo ska sammanfatta sin långa och framgångsrika karriär. Hon har tagit en paus från jobbet att leda intervjuprogrammet ”Min sanning” och är just nu ordförande för Publicistklubben. Vilket möjligen är ett betungande uppdrag, för mycket av ingående summering blir det inte i den lilla skissen till självbiografi. 

Istället väljer Hedenmo att koncentrera sig på stora nyhetshändelser, som Estonia-katastrofen eller terrordådet på Drottninggatan – och på spännande eller problematiska möten i ”Min sanning”-studion. Ett guldkorn är intervjun med varumärkesstrategen Per Holknekt, som havererar när en kränkt Holknekt vägrar att låta sig manipuleras och bollar tillbaka frågorna till programledaren. 

Snarare än en bok om Anna Hedenmo har det alltså blivit en bok om journalistisk praktik, väsentligt mindre varm och personlig än föregångaren Stina Dabrowskis ”Stina och konsten att intervjua”. Den är i alla avseenden mycket korrekt och skriven med ett ängsligt sneglande på sändningsreglerna och på SVT-ledningen. 

 

LÄS MER – Anna Hedenmo: Granskningen av metoo har varit för svag 

Luddigt om metoo-journalistik

Något annat kan man som läsare kanske inte vänta sig av en bok där det ständigt refereras till Sanningen och där en särpräglad journalistlogik står i centrum. Just de etiska resonemangen blir tyvärr ibland luddiga, som när Hedenmo försöker reda skillnaden mellan ”ohederlig” #metoo-journalistisk (det vill säga journalistik påverkad av nätaktivism som resulterar i att kända personer får sparken från mediejobb) och ”beundransvärda” scoop, som när DN avslöjar den så kallade ”Kulturprofilen”.

En väsentlig skillnad här ligger i huruvida anklagade personer hängs ut med namn eller inte – men i båda fallen måste allmänheten invänta polisutredningar för att få reda på vad som är äkta respektive falska utsagor, och vad som i grund och botten är Sant vet vi faktiskt inte ännu.

I vår post truth-tid kan man ändå känna sig gråtmilt tacksam över att personer som Anna Hedenmo finns: att de ser sig själva som ljusets riddare och att de fortsätter att prata om konsekvensneutral journalistik som om det var 1988. Après moi, le déluge, som gamle Ekot-chefen Erik Fichtelius säkert ville men aldrig riktigt vågade säga.

 

SAKPROSA

ANNA HEDENMO

Uppdrag sanning. Möten och tankar

Brombergs, 151 s.

 

Ulrika Kärnborg är författare och medarbetare på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!