Drabbande. Afghanska Ezat Ishaq Zai, fyra år, porträtteras av Christoffer Hjalmarsson i en ny bok han gjort tillsammans med Expressenkollegan Ivar Andersen. Foto: CHRISTOFFER HJALMARSSONDrabbande. Afghanska Ezat Ishaq Zai, fyra år, porträtteras av Christoffer Hjalmarsson i en ny bok han gjort tillsammans med Expressenkollegan Ivar Andersen. Foto: CHRISTOFFER HJALMARSSON
Drabbande. Afghanska Ezat Ishaq Zai, fyra år, porträtteras av Christoffer Hjalmarsson i en ny bok han gjort tillsammans med Expressenkollegan Ivar Andersen. Foto: CHRISTOFFER HJALMARSSON
Ivar Andersen och Christoffer Hjalmarsson har bevakat Afghanistan under lång tid. Foto: CHRISTOFFER HJALMARSSONIvar Andersen och Christoffer Hjalmarsson har bevakat Afghanistan under lång tid. Foto: CHRISTOFFER HJALMARSSON
Ivar Andersen och Christoffer Hjalmarsson har bevakat Afghanistan under lång tid. Foto: CHRISTOFFER HJALMARSSON
SAKPROSA Ivar Andersen Med bilder av Christoffer Hjalmarsson Afghanistans enda gris och andra vykort från imperiernas kyrkogård Verbal förlagSAKPROSA Ivar Andersen Med bilder av Christoffer Hjalmarsson Afghanistans enda gris och andra vykort från imperiernas kyrkogård Verbal förlag
SAKPROSA Ivar Andersen Med bilder av Christoffer Hjalmarsson Afghanistans enda gris och andra vykort från imperiernas kyrkogård Verbal förlag

Ögonblicksbilder från en imploderad nation

Publicerad

Christoffer Hjalmarsson och Ivar Andersen delar i sin nya bok med sig av ögonblicksbilder från Afghanistan.

Andreas Ekström läser och grubblar över villkoren för dagens utrikesjournalistik.

Angelägenhet och affärsidé är två begrepp som journalistiken under ett par korta sekel har lyckats samla. När de nu dras isär från varann får man vara tacksam för varje projekt som åtminstone försöker utmana utvecklingen.

Så hur ska det monetärt olönsamma men mänskligt berikande reportaget överleva?

Genom att journalisterna ger bort sin tid och sin kraft, är svaret för dagen.

Ivar Andersens texter från Afghanistan - samlade i en ny volym, kompletterade med bilder av Christoffer Hjalmarsson - blir väl sannolikt ännu ett sådant exempel. Aldrig så vällovliga satsningar blir sällan business nog för pensionsavsättningar, lokalhyra, dator, telefon och fortbildning.

Men Ivar Andersen lämnar ett viktigt bidrag. Han berättar om ett Afghanistan som känns igen från de senaste årens många berättelser därifrån: Landet tonar fram som en "failed state", där ekonomi och politik och teologi imploderat samtidigt, men på olika vis, och skapat en perfekt storm av otrygghet, våld och hopplöshet.

 

Ibland skildrar Andersen detta med ledig elegans, och vi får möta människor vars liv borde skänka ny mening åt våra egna. Ibland gör han nybörjarmisstag - en text om Camp Northern Lights, Sveriges bastion i Afghanistan, är trots sitt roliga och rika innehåll nästan omöjlig att läsa. Andersen har ingen styrsel på redskapen. Han påstår utan att visa, han recenserar de svar han får och kan lämna ifrån sig formuleringar som "de tycker om att måla upp fängslande bilder av livet i fält" utan att låta dessa bilder komma läsaren till del.

Titeltexten, ett fint reportage från ett zoo, förlorar på att Andersen låter sina egna känslor för Afghanistan ta så stor plats. "Jag kommer att sakna det här landet", slutar han, när han i stället kunde ha slutat med "Vi hade en elefant, men den blev ihjälskjuten av en mujahedin med granatkastare".

Har man en sådan mening gör man klokt i att kliva åt sidan för den.

Några reflektioner också om Christoffer Hjalmarssons oklanderliga fotografier. Jag ska villigt medge att fotografi är en del av journalistiken som jag är sämre på att bedöma än text, men jag funderar ändå över den märkliga konformism i uttryck som världens unga och superskickliga fotografer visar upp.

Det är som om det finns en formel, både i valen av motiv och i bildbehandlingsarbetet: man hittar människor som gör något idrottsligt eller kulturellt, men i en hårt drabbad miljö. Tänk feministiska boxare i Afghanistan, eller liten flicka med tyllkjol som tränar dans på något som mest liknar en ruin. Sedan behandlas bilderna på så vis att svärta och skuggor lyfts fram maximalt. Bilderna är vackra, intelligent komponerade, sakligt berättande - och ser ut som något som har räddats ur en brand.

Därför fastnar jag för något annat, nämligen Christoffer Hjalmarssons bild av Ezat Ishaq Zai, fyra år. Den är i sig inte unik. Man skulle nog kunna ta en bild på min son, som också är fyra, och fånga samma sorgliga min och en tröstande mammahand på pannan. Men i sin kontext, med den bakgrund som Ivar Andersen har gett, blir den näst intill outhärdlig att titta på.

Det är ett mer anspråkslöst berättande, och jag föredrar det.

 

Eftersom Ivar Andersen och Christoffer Hjalmarsson arbetar för Expressen recenseras boken av Andreas Ekström, medarbetare i Sydsvenskan Kultur.


Andreas Ekström
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag