Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Oerhört upplivande att samiskt diktepos vann

Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: JENNIE SMITH / JENNIE SMITH/PRESSBILD

Annina Rabe om årets skönlitterära Augustvinnare.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR | AUGUST. Det känns på något sätt helt följdriktigt detta år, när väldigt lite i den litterära världen är som det brukar vara; att det skönlitterära Augustpriset äntligen skulle gå till en diktsamling. Och därtill ett 800 sidor långt samiskt diktepos. Det hela är faktiskt oerhört upplivande. 

Inte bara för att Linnea Axelssons ”Aednan” är den andra vinnande diktsamlingen i Augustprisets 30-åriga historia – den första var Tomas Tranströmers "Sorgegondolen" år 1996. Utan framför allt för att det är välförtjänt. "Aednan" är ett originellt verk med stor integritet, en vacker och storslagen berättelse i diktform, fullt möjlig att läsa som en roman. Ett verk med en tydlig ambition att synliggöra en undanträngd del av Sveriges historia, men som inte låter budskapet överskugga det konstnärliga uttrycket. "Aednan" är Linnea Axelssons andra bok, hon debuterade 2010 med en fin men mindre färdig roman, ”Tvillingsmycket”.

Brett spektrum

Att "Aednan" i år plockade hem priset är också ett välriktat långfinger mot alla som gnäller över att Augustpriset är förutsägbart och populistiskt. För att inte tala om dem som ondgör sig över elektorerna och deras påstått bristande kompetens – trots att dessa representerar ett brett spektrum av personer inom olika delar av litterär verksamhet. 

Även nomineringsjuryn har fått sin beskärda del av kritik detta år. Efter att det i åratal har klagats över att juryn gärna gör breda val restes nu i stället kritik mot att juryn uteslutit stora namn som Sara Stridsberg eller Jonas Hassen Khemiri – som om det var en självklarhet att dessa stora namn automatiskt skulle nomineras så fort de släpper en bok. Visst fanns det titlar jag gärna hade sett i årets nomineringslista, som till exempel Lena Einhorns ”Geniet från Breslau”, Andrea Lundgrens ”Nordisk Fauna” eller Tua Forsströms ”Anteckningar”. Men jag har haft full respekt för juryns kompetens och uppskattat dess mod att gå utanför den självklara fåran. Och det har aldrig varit mer spännande att vänta på vinnaren än detta år.

Ordknapp poesi

Aednan – ordet är nordsamiskt och betyder jorden, marken, landet –  tecknar två samiska familjers öden från två olika epoker under 1900-talet. Det är en berättelse om nomadliv, språk och utanförskap och om en förträngd och tystad del av svensk historia. Axelsson väver en ordknapp poesi av hårda fakta. Dikten är både karg och högkänslig, med en stark lyrisk densitet. Det finns förstås mindre starka partier, men på det stora hela är "Aednan" något av det intressantaste som hänt svensk skönlitteratur på ett bra tag. Och den som eventuellt är orolig för att årets julklappsbok inte är en ”bred och fängslande berättelse” kan jag lugna: det är svårt att läsa "Aednan" utan att fängslas. 

 

Annina Rabe är litteraturkritiker på Expressens kultursida.

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!