Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hotet i den grå byråkratin blir en lågintensiv thriller

Magnus Dahlström.Foto: CAROLINE ANDERSSON / ALBERT BONNIERS FÖRLAG
Foto: ALBERT BONNIERS
Ulrika Kärnborg.Foto: OLLE SPORRONG

En utredare hos polisen ser hur vissa obetydliga ärenden döljer något ohanterligt.

Ulrika Kärnborg finner en unik humanism i Magnus Dahlströms frustrerande roman.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Ett litet stycke in i Magnus Dahlströms nya roman ”Förhör” tänker jag att det här är bara för tråkigt. En grå huvudperson, tydligen en kvinna även om hon genomgående bara kallas ”utredaren”, i grå korridorer som ska föreställa ett polishus, omgiven av lika grå kolleger.

Det är som att göra en snabbfärd tillbaka till det sena 1980-talets anemiska prosa, eller som Nils Schwartz träffande skrev en gång här på kultursidorna, tillbaka till den nya franska romanen med dess långsamma och passiva registrerande av skeenden och personer.

Dessutom retar jag mig på abstraktionerna. Passiva satser är inget Dahlström ryggar för. Inte heller liknelser. Det finns väldigt många ”som om” och ”som vore det” i den här texten, vilket om man vill vara snäll kan säga understryker den gåtfulla och undflyende karaktären hos berättelsen. Eller, mer elakt, kan man säga att Dahlström skriver en omodern byråkratprosa.

Ett vimmel av munskydd och skrämda resenärer med handspritflaskor.

Först efter flera kapitel börjar pusselbitarna falla på plats. För drygt en vecka sen satt jag på en Corona-drabbad flygplats i norra Italien. Ett vimmel av munskydd och skrämda resenärer med handspritflaskor. När jag läser Dahlström känner jag mig som när jag väntande på den där terminalen: frustrerad och panikslagen.

Vad är det som pågår här? Ramberättelsen utgörs alltså av den civilanställda utredaren som börjar en tillfällig anställd hos polismyndigheten i en inte namngiven stad. Hennes uppdrag är att följa upp ett antal anmälningar som ingen annan har tid med. Under sina trevande förhör med anmälarna upptäcker hon att deras berättelser inte går ihop. Ärendena växer, blir ohanterliga. 

Bakom de torra brottsrubrikerna döljer sig komplicerade händelseförlopp och knepiga relationer. Varför anmäler en kvinna fyra till synes oskyldiga pojkar för snatteri i makens butik? Har det något att göra med mannens nattliga möten med en av dem? Varför är den unga blondinen med det mystiska namnet Tara Ried så angelägen att bidra med videoklipp av vänsteraktivister i närkamp med polisen? Finns hon ens på riktigt?

Magnus Dahlström har skrivit en lågintensiv men glödande thriller.

Magnus Dahlström gjorde sig tidigt ett namn som uttolkare av olika typer av våld, latent, verbalt och fysiskt. I hans senare verk, romaner som ”Spådom” eller ”Hemman” finns känslan av hot kvar, men den kombineras med en växande medkänsla med de egna luggslitna karaktärerna, en humanism som med tanke på polariseringen av dagens politiska samtal, blivit unik.

Så är det också i ”Förhör”. Svea Rikes Lag, den digra luntan, ligger ständigt på utredarens skrivbord, hon vänder förtvivlad de tunna sidorna utan att få någon riktig vägledning, men det är kanske inte heller meningen.

Magnus Dahlström har skrivit en lågintensiv men glödande thriller om den gråzon vi alla har inom oss. För vem är egentligen offer och vem är förövare?

 

ROMAN

MAGNUS DAHLSTRÖM

Förhör

Albert Bonniers förlag, 388 s

 

Ulrika Kärnborg är författare, dramatiker och medarbetare på Expressens kultursida.

 

 

När blir SD ett hot mot svensk teater?

 Nytt avsnitt av ”Kulturkriget”.

Denna vecka möts Ulf Brunnberg, Suzanne Osten och Gertrud Larsson i en debatt om svensk teater.

Dessutom berättar författaren Stig Larsson om sin upplevelse av att refuseras och censureras av Dramaten. ”De har sina fördomar och jag får delvis skylla mig själv”.