Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

När världen hakar ur och en människa töms

Eva Runefelt.Foto: CAROLINE ANDERSSON / ALBERT BONNIERS
Foto: ALBERT BONNIERS
Daniel Sjölin.

Vad händer med poesin när pandemin ger oss ett nytt mentalt rum att läsa den i?

Daniel Sjölin finner en diktsamling som både förstärks och försvagas av karantänlivet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. När vi avskärmar oss från omgivningen hakar världen sakta ur och någonting inom oss börjar snart lyssna, för att ge avståndet kropp och närhet. Ibland lyssna genom att berätta . ”Tyst / i fred” lyder en ensam strof i Eva Runefelts nya diktsamling ”Ur världen”. Som är just vad den heter, i karantäntider blir läsupplevelsen nästan obehagligt dubblerad. ”Talar gör jag som är ovan jord / med den som är under”. 

Är det pandemins isolering av tillvaron som gör att mötet med de sex avdelningarna, där dikterna om fåglar, hundar, gravar och silvriga expressionistiska cypresser, skapar en pendling mellan känslan av inte vara död, och känslan att inte vara dröm, eller är det poesin själv? Den låter läsaren vara människa i form av ett ord, men också vara varelse i form av resterna av den värld som blir över när sinnesintrycken passerat det vaga filter vi kallar självet.

 

”Koma, kåpa

rummet tingen lyfter, 

vikt försvinner ur alla kärl 

när en människa töms

 

Strofen avslutar dikten ”Porträtt”. Det är när dikten dallrar från ett livsöde, exempelvis vid ett linoleumgolv efter en man i Munkfors, kring en syltburk i en jordkällare eller när minnet av människan blir ramsor mot ett nyckelben, som Runefelts allra bäst upprättar en förbindelse mellan liv och död genom tid och individ. De döda som drar sig allt längre ner i graven, ”med sytråd mellan tänderna”.

Men pandemin, som nu alltså tvingar oss in i ett tillstånd där poesiläsning normalt gror, agerar inte bara förstärkare. Den sållar också orättvist. Här måste jag upprepa min leda vid poesi om poesi. Världens akuta tillstånd önskar mycket mer än diktarens synestesi.

Lekfullheten däremot, slinker ur alla farsoters grepp! Här finns gömselvatten, kottefinkar och tumlerier, där lyktigt lönnljus leker. Den här typen av barnslig vitalitet kan lätt tippa över till fest i den egna förtjusningens anda, men Runefelt bemästrar dem med samma goda gehör som alltid. Och blir det då till, livet för oss?

”Sicken slät dröm” 

 

POESI

EVA RUNEFELT

Ur världen 

Albert Bonniers, 76 s. 

 

 

Daniel Sjölin är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.