Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

När tillväxten har blivit till religion

Yan Lianke. Foto: CREATIVE COMMONS / ATLANTIS
"Explosionskrönika".
Ulrika Knutson. Foto: ROGER VIKSTRÖM

Yan Liankes nya roman är en hejdlös drift med det kapitalistiska Kina.

Ulrika Knutson roas men sätter skrattet i halsen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION. Yan Lianke är en av Kinas mest lästa och översatta romanförfattare. Hans "Fyra böcker" är en hejdlös satir över kulturrevolutionen, som nominerades till Man Booker-priset häromåret. Den berättelsen om intellektuella på omskolningsläger var lika rolig som oroande.  

I sin nya roman, "Explosionskrönika", granskar Yan Lianke Kinas ekonomiska under. Han har behållit sin pregnanta stil, språket är stramt men händelseutvecklingen hialös, i spåren av Rabelais och Jonathan Swift. Hos Lianke är det ingen som drunknar i floder av urin, men väl i spottloskor. Folksagan har också lämnat bidrag, vi möter arketyper, jobbar med tre- och fyrtal, träffar besjälade växter.

Det finns de som tycker att Lianke skriver magisk realism, men själv kallar han det "mytisk realism". Varför inte? Den kinesiska historien blinkar överallt och hötter parodiskt med kända plakat, från Konfucius till Mao Zedong och Deng Xiaoping. Aldrig smickrande. Redan i "Tjäna folket" 2005 lät han två energiska partimedlemmar få orgasm av att krossa Mao-statyetter och pinka på hans samlade verk. 

 

LÄS MER – Jens Liljestrand: Yan Liankes "Drömmar om byn Ding" är omistlig

Shanghai

Även om Lianke kan verka och skriva fritt, så är hans satiriska excesser, gärna med erotisk touch, för magstarka för många kinesiska läsare. I flera städer har han en "inofficiell bannbulla" hängande över sig. 

I en intervju i The New Yorker säger Yan Lianke att den kinesiska verkligheten är så bisarr att realismen hamnar på efterkälken.

I "Explosionskrönika" handlar det om den sömniga lilla byn Sprängrifte som på tjugo år växer till en megastad av Shanghais storlek. På mandarin heter väl byn ungefär Explosion. Jag har först problem med namnet Sprängrifte, tycker att det låter som en hobbit-by, men eftersom språket överlag flyter effektivt och lätt, så utgår jag från att översättaren Anna Gustavsson Chen vet vad hon gör. Vi köper Sprängrifte, där alla köper och säljer sig, så dyrt som möjligt.

I centrum familjen Kong, där andre sonen Kong Mingliang på klassiskt vis verkar vilja starta en ny dynasti, utplåna all historia, alla gamla fäder. Att inte vörda förfäderna är det första tabut som spräcks, men inte det sista. Allt enligt principen att den som inte vill knäcka ägg får ingen omelett. 

 

LÄS MER – Ulrika Knutson: Det här är Sigrid Combüchens bästa roman

Bordellen Paradiset

Mingliang är den förste i byn att skapa ett 10 000 yuan-hushåll. Han gör det genom att stjäla kol från förbipasserande godståg. Hela trakten blir svart, men Mingliang blir rik. Hans hustru Zhu Ying är ännu smartare. Hon öppnar bordellen Paradiset, och leder brigader av unga flickor mot välstånd. 

Tillväxten är utan moral, och  bokstavligen gränslös. Snart är tillväxten den nya religionen, kulten, guden. Sprängrifteborna fogar sig eller går under, några frivilligt, blir sina egna tackoffer. Häribland hjälpsamma åldringar som hastar till sin egen kremering. 

Sådant lär faktiskt ha hänt i verkligheten, och Yan Lianke blandar gärna sin fiktion med fragment av fakta. I en scen flyter hundratals döda svin i en flod, efter en förgiftningskatastrof. De stackars svinen hör också verkligheten till, de dog för tillväxten i Shanghai-provinsen.

 

LÄS MER – Ulrika Knutson: Hon är en av samtidens mest spännande röster

Dollar, euro, yen

I Sprängrifte är man både stolt och skrämd över att alla anpassar sig. Själva klimatet gör halt för att inte störa de ekonomiska kalkylerna. Men under ytan gror giftet. Först symboliserar ljuva aprikosblommor, pioner och krysantemum själva lyckan, men efter hand blir blommorna en del av steriliteten och kitschen. På ängder där det förr växte vildsparris gror nu bara torrt gräs och enstaka  blommor.

Girigheten och omåttligheten har gisslats av satiriker och moralister sedan antiken, den enda skillnaden i Spränggriftes fall är takten. Byn tar nu det stora språnget. På tjugo år går utvecklingen lika snabbt som två århundraden i Europa.

Den här typen av genomförd satirisk allegori löper risken att bli tjatig. Själva idén är jättebra, men gestaltningen en transportsträcka. Yan Lianke håller liv i berättelsen. Just när den (här) västerländska läsaren har skrattat färdigt åt de lättlurade byborna och riskerar att nicka till, sätter hon sig käpprätt i fåtöljen: Vadå Kina? Hela denna cirkus är ju global, investeringarna sporrar varandra: dollar, kronor, euro och yen. De döda grisarna guppar snart i ett vattendrag nära dig.

 

 

ROMAN

YAN LIANKE

Explosionskrönika

Översättning Anna Gustafsson Chen

Atlantis, 383 s.

 

 

Ulrika Knutson är kulturjournalist och medarbetare på Expressens kultursida.

I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!