Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

När sex blir en uppgift är livet en anpassning

Arazo Arif.Foto: CARLA ORREGO VELIZ / ALBERT BONNIERS FÖRLAG
Foto: ALBERT BONNIERS FÖRLAG
Daniel Sjölin. Foto: OLLE SPORRONG

Fysisk närhet kan i vuxen ålder skapa rum som står tomma i väntan på själen.

Daniel Sjölin finner en debut som söker orsaken i barndomens ensamhet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Poesin kan hata åt dig, men inte älska. Den kan inte öppna sig i ditt ställe, inte låta sig såras i stället för dig, inte vara nära någon i ömsesidighet med ditt hjärta. Men den kan berätta varför du inte kan, även om du själv inte förstår.

Läsningen av Arazo Arifs debut ”Mörkret inuti och fukten” inleds inte med dess första dikt ”SKÄLEN”, som grundar med barndomen i ett sökande efter jagets tillkortakommande med närhet som vuxen. Ett hem där ”sorgen delar säng med föräldrarna”, där mor ber middagsbön, män hatar kvinnor och skuld riktas åt alla håll, även mot barnet, som drar sig undan och hanterar sitt inre på egen hand.  

För den som inte kan dela den själsliga nakenheten med någon, blir livet en anpassning.

Inleds inte med första dikten, nej. Läsningen inleds med ett exklusivt våld. Den första läsaren måste sprätta boken, skilja sidorna med kniv till brottytor i kanten.  

alla som någonsin har varit inne i mig / har lämnar sårskorpor och ärr efter sig

Konsekvenserna av barndomens emotionella ensamhet blir ett försökande med kroppsligt intimitet – här finns gott om sex – där jaget inte ens kan vara nära sig själv, ity begäret är en uppgift, och för den som inte kan dela den själsliga nakenheten med någon, blir livet en anpassning, ett spel på bortaplan: 

”jag kan vara vem som helst / du kan fråga vem jag är / och jag kan tala sanning”.

Den anafortrend som nu sprider sig i samtidspoesin, där enkla upprepningar får poeter att låta som politiker, är i detta sammanhang nödvändig. Någonstans måste den som utplånat sig själv genom anpassning äntligen bottna och tydligt ställa sig upp. 

Arif har uppenbar fallenhet för den konsten. Och även om ”Mörkret inuti och fukten” går mot ett jagets död, med få glimtar om vad som finns efter, så finns de ändå där när poeten till slut frågar ”hörs jag nu?

Ja, kan vi läsare säga, för vår del. För oss rymmer orden stor mening. 

LYRIK

ARAZO ARIF

Mörkret inuti och fukten

Albert Bonniers, 93 s.

Daniel Sjölin är redaktör på Expressen kultur.

 

RECENSION: Johannes Heldéns ”First contact”

RECENSION: Kalle Hedströms ”Mormorordning, hägringsöar”

RECENSION: Pernilla Berglunds ”Rätten”  

RECENSION: Davis Zimmermans ”Ljus och strålning” 

 

Nya diktantologin ska väcka ungas läslust

Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar gästar Kultur-Expressen för att tala om om läslusten hos unga.