Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

När kulturtanter blir förälskade i varann

Anneli Furmark.
Foto: Andreas Nilsson
”Tre sekunder”
Foto: annelifurmark.com
”Vinterpromenad”.
Foto: annelifurmark.com

Anneli Furmarks nya grafiska roman handlar om när den trygga lunken kastas omkull.

Gunilla Brodrej läser en underbar bildberättelse om att bli överraskad av sina egna känslor.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Hur orkar folk i min ålder bli förälskade på nytt? Ena stunden som ett träd med barn och familj under sina grenar. Lugnt, lyckligt. Andra stunden en behovsstyrd behållare av oroliga kroppsvätskor som vacklar dit ens lekamen vill. För att slita av någon man plötsligt börjat älska kläderna. 

”Jag har alltid tyckt det varit så överdrivet så där som det brukar vara i filmer och tv-serier att folk liksom sliter av varandra kläderna”, säger huvudpersonen Elise i Anneli Furmarks grafiska roman ”Gå med mig till hörnet”. Till detta Furmarks bilder av svävande persedlar. Byxor, tröjor, behåar flyger fram. För grejen är att nu händer det Elise. 

Först var det odramatiskt men nu faller hon.

De här på varsitt håll gifta kvinnornas blickar möts på ett vernissage och sen blir hela Elises liv en störning, ett myrornas krig som i bildrutan bakom. Denna kulturtant, ungefär i min ålder, en bra bit över 50, i en lång trygg relation, blir blixtförälskad i en annan. Att det just är en kvinna är i och för sig betydelselöst. Det är förälskelsen som sådan som är poängen. Men kanske spelar könet på föremålet roll för hur berättelsen utvecklas. Hennes mans reaktion är samlad, frågande. Hennes egen är tvehågsen, velig. Hon vill både ha kakan och äta den. Med Dagmar, redan lyckligt gift med en kvinna, gör hon saker hon inte visste att hon kunde. Blir kåtare än hon trodde det var möjligt. Men ändå vågar hon inte ta steget att bryta upp från sin man. En dag gör han det åt henne. Henrik träffar också en annan, en yngre, och allt brakar samman. Först var det odramatiskt men nu faller hon.

”Vad gör det här mig till”, säger Elise i en slags nyckelreplik och förvandlas till Lilla Fridolfs rasande Selma.

De rundade hörnen i Furmarks bildrutor påminner mig om min view-master när jag var liten. Jag kan nästan höra ljudet från spaken som man bytte bild med. Det är en technicolor-stämning i färgsättningen, gult, grönt, blått och ibland blodrött och bilderna har en egen dragningskraft, som om romanen är en låt man måste höra till slutet. 

På en av de finaste bilderna går Elise och Henrik ut i havet och de är tysta men deras ryggar talar.

Naturmåleriet släpper in syre i Furmarks verk, i ”Gå med mig till hörnet” från en trakt som liknar Höga kusten. Här tar inte bara Elise utan hela berättelsen en nypa luft, mellan gråten och uppgörelserna och besöken hos juristen och psykologen för att inte tala om de heta stunderna på olika hotell med Dagmar. På en av de finaste bilderna går Elise och Henrik ut i havet och är tysta men deras ryggar talar.

På en bild ser jag berg som ser precis ut som bergen där vi haft en stuga sedan jag var barn. På en annan större bild står Elise och hänger tvätt över en exakt likadan torkställning som vi har hemma i källaren. I exakt samma frisyr som jag har. Kanske är det bara en slump. Men att läsa den här underbara och lite omtumlande bildberättelsen är som att komma hem en smula. Det kunde ju lika gärna varit jag.



GRAFISK ROMAN

ANNELI FURMARK

Gå med mig till hörnet

Galago, 228 s.



Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressen Kultur.


Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=76618&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.