Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

När den ratade Rolf ville mörda en flicka

Författaren Malin Lindroth.Foto: Ines Sebalj / Norstedts

Karin Olsson har läst Malin Lindroths roman ”Rolf”.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. De ensamma männen har fångat samtidens intresse. Revanschlystna incels som begår terrordåd och misslyckade killar i skolan som inte längre kan glida på patriarkatets räkmacka. 

Även i den svenska litteraturen har de dykt upp. Som i Tomas Bannerheds ”Lugnet” från 2018, där den isolerade Urban i smyg börjar förfölja en kvinna på Kungliga biblioteket, och på ett tilltagande vansinnigt sätt drömmer om att hon ska bryta hans ensamhet. 

Malin Lindroths nya roman ”Rolf” har en liknande tematik. Berättarjaget är en udda man i 60-årsåldern. En gång ville han bli filosof, men eftersom hans okänsliga mansplaining skapade konflikter med lärare och kursare, förmådde han inte återvända till universitetet.

Jag vet precis vem han är. Som student i Lund mötte jag åtskilliga av hans typ. Intelligenta killar, ändå lite vid sidan av normaliteten. Inte sällan fann de en fristad i kårpolitikens paragrafrytteri eller något akademiskt sällskap med hög toleransnivå för människor med intensiva specialintressen och lite egna sociala mönster.

Hon skär, han tittar och plåstrar om.

Något sådant rum för gemenskap hittar tyvärr inte Malin Lindroths ”Rolf”. Han glider allt längre ut i ensamheten, tills han som lärarvikarie på Komvux möter en ung kvinna med självskadebeteende och rosa hår. Hon skär, han tittar och plåstrar om. ”Min skära”, skojar han. De får något ihop. Smärta och lindring i ett. När den destruktiva alliansen bryts vill Rolf mörda flickan.

Malin Lindroth fick för två år sedan stor uppmärksamhet för essän ”Nuckan”, där hon skildrade livet som ofrivilligt partnerlös, i en skicklig väv av idéhistoria och personlig biografi. Lindroth skrev öppenhjärtigt om sitt utseende, männen som ratat henne och kvinnoidealen som utgår från make och barn.

Litteraturläraren François i ”Underkastelse” har faktiskt en del gemensamt med Rolf.

När hon nu återvänder till den fiktiva formen är det delvis samma normer som hon utforskar. Vad händer när man inte hittar rätt i det sociala spelet med alla dess komplicerade statushierarkier? ”Rolf” är naturligtvis ett skruvat exempel. Romanen är också fylld av humor och dråplig vardaglighet av mandeltorsk, mos och kokta ärtor. Lindroth har en utpräglad känsla för detaljer, som egentligen gör hela boken. Aldrig har jag tagit del av en så sorglig julafton som när Rolf firar med sin missnöjda mamma på äldreboendet, med två jullandgångar från Ica Maxi.

Det märks att Lindroth också skriver dramatik. Prosan är avskalad och kondenserad, förpackad i tydliga scener. När berättelsen briljerar påminner den om Michel Houellebecqs satiriska utforskande av samtiden. Litteraturläraren François i ”Underkastelse” har faktiskt en del gemensamt med Rolf, båda män i utförsbacken. Men romanen ”Rolf”, om än underhållande och tankeväckande, saknar den nivå av komplexitet som skulle lyfta den mot de riktigt höga höjderna.

 

ROMAN

MALIN LINDROTH

Rolf

Norstedts, 161 s

 

Karin Olsson är kulturchef på Expressen.

Kan vi verkligen räkna virus som liv?

”After utan work” är Expressen Kulturs spontana program från coronakarantänen.

I det här avsnittet samtalar Daniel Sjölin och författaren Aase Berg på videolänk om isoleringstillvaron, varför poesi inte ska läsas på en scen och om vad ett virus egentligen är för något.

Förra veckan möttes Daniel Sjölin och författaren Stefan Lindberg. Se det avsnittet nedan: