Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Naket och konkret om den födande kroppen

Elisabeth Berchtold har skrivit sin tredje bok.
Foto: Sara Moritz
Elisabeth Berchtold synliggör förlossningsberättelser som myter.
Foto: Sara Moritz
Hanna Johansson är kritiker på Expressens kultursida.
Foto: HENRIK JANSSON

Poeten Elisabeth Berchtold hämtar stoff från antik mytologi och litauisk folktro.

Hanna Johansson vandrar runt i ett persongalleri av förlossningsberättelser.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. I Elisabeth Berchtolds tredje bok finns ett persongalleri av kvinnor sammanlänkade genom släktskap: Ines, dotter till Elin, som är dotter till Monika, som är dotter till Eivor. Och så finns där gudinnor, såväl ur den grekiska och romerska och mesopotamiska mytologin som ur den litauiska folktron. 

Med hjälp av dessa olika perspektiv skrivs den gravida och födande kroppen fram, ibland mycket naket och konkret – ”hör allt / sköterskor och läkare säger / glasklart  långt bort / det är för sent för epidural” – men oftare med ett substantivrikt och suggestivt språk som frammanar dofter och känselintryck av slem, päls, dy och jord. Något förenklat skulle man kunna dra upp en gräns mellan diktens gudinnedelar och dotterdelar, där de förra är djuriska, romantiska och fartfyllda medan de senare är mer stilla och vardagsnära: ”Ines ammar äntligen / kvinnan mittemot vänder bort blicken”.

Ibland är ju det sannaste sättet att berätta om något också det mest använda.

Särskilt delar ur Elinavsnitten, ur vilka båda ovanstående citat är hämtade, upplever jag initialt som så bekanta från samtida förlossningsberättelser och föräldrabekännelser (på sociala medier, till exempel) att de verkar slitna och liksom aparta i samlingen. På andra ställen i ”Modersmyter” beskriver författaren mycket vardagliga scener ur moderskapet med en annan uppmärksamhet och specificitet: ”orons / stumma fukt, kylan över huden” när barnet drar sig undan och stänger dörren. 

Samtidigt skulle man kunna tänka på användningen av detta bekanta språk som ett sätt att synliggöra också dessa berättelser som myter. Ibland är ju det sannaste sättet att berätta om något också det mest använda – om än med effekten att (åtminstone den här) läsaren också blir lite uttråkad eller förbryllad.

Men bortsett från dessa delar – som, det ska understrykas, utgör undantag – är ”Modersmyter” en vacker, vild och bildrik bok, som klibbar och låter (bräker, kväääker, skriiiiker), och där helheten är större än summan av delarna. 


POESI

ELISABETH BERCHTOLD

Modersmyter

Norstedts förlag, 192 s.


Hanna Johansson är författare och kritiker på Expressens kultursida. Hennes debutroman är ”Antiken”. 


Podden om podden: Så är ”Renegades: Born in the USA”

https://embed.radioplay.io?id=79948&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.