Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Musan säljer sin kropp för författarens skull

Foto: Shari Hoffman.
Foto: OLLE SPORRONG

Ida Theréns debutroman ger författarmusan June Mansfield en egen röst. 

Maria Edström uppskattar den vackra ”Att omfamna ett vattenfall”.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. ”Jag har alltid drömt om en livsfarlig kvinna” säjer Henry Miller till June vid deras första möte i New York 1923. Han är 33 år och vill skriva. Hon 21 och vill lägga världen för sina fötter. Född Juliette Smerth i Rumänien, Julia Smith på Ellis Island, kallar sen sig själv för June och som ”dime-and-dance-girl”, efter att som 16-åring haft sin första sugardaddy, tar hon sig artistnamnet Mansfield. 

June Mansfield Miller. Millers musa – ”nymfomanen” om man går till läggen.

Ida Theréns debut ”Att omfamna ett vattenfall” sällar sig till ett slags ”talking-back”-litteratur, där den av andra beskrivna och bedömda ges en egen artikulerad röst. Kärleksfullt skriver Therén fram en flicka med en fiskmås livslust och hänsynslöshet, men som vännen Hannah påpekar ”med en god själ”. Först stör mig nutida uttryck som ”konversation”, ”hänga”, ”pepp”, men greppet funkar otippat bra ihop med 1920-talets hårdkokta street-lingo, hindrar språket att gå vilse i litteraturens vintage-butik, ger en liksom andfådd närvaro.

”Att omfamna ett vattenfall”.

Och stilen påminner faktiskt om Millers – jag bläddrar i hans debut ”Kräftans vändkrets” – i dag är det inte sexet som frapperar utan den där flödande, trolösa aptiten på den fula, vackra, galna världen. Även en mer påtaglig hunger, ”det enda som står mellan mig och framtiden är ett mål mat” som Miller skriver. June svälter också, i New York och Paris, med Miller och ensam. Trots sina sugardaddys kan dagsintaget bestå av en bit bröd och en vitlöksklyfta. 

Men det finns en skillnad mellan de båda; hon är hans trogna musa som trots att hon läst både Tolstoj och Strindberg, säljer sin kropp för hans skull. En arbetarklass-tjej som ratat fabriken och pigförklädet och vill tro sig vara fri.  

Det vackraste ändå är att Ida Therén inte lämnar den gamla, sjuka, kroniskt fattiga June.

Therén interfolierar hela tiden ett nutida berättarplan, där ett slags alter ego vill skriva om June och har relationer som handlar om sex och pengar. Som så ofta med två narrativa plan så vinner ett och där tar June hem spelet, även om storyn om en snäll megaloman riskkapitalist har sin korresponderande poäng .

Det som blir droppen för June är triangeldramat med ”bankirhustrun med det tillgjorda namnet”. Den åldrade June ser tillbaka på den elakartat ojämlika historien med Anaïs Nin – June var redan förfaren i kärlek mellan kvinnor – men Nins förälskelse liknade mer den ett bortskämt barns kan hysa till en gatuhund.

Det vackraste ändå är att Ida Therén inte lämnar den gamla, sjuka, kroniskt fattiga June, inte slutar när hon, flappern, inte är skojig längre. Och betonar Junes lojala resning; hur sårande Miller än skrev om henne hävdade hon livet ut att konsten måste vara fri.

 

ROMAN

IDA THERÉN

Att omfamna ett vattenfall

Natur & Kultur 269 s.

 

Maria Edström är kritiker på Expressens kultursida.

 

 

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=74519&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.