Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Munros enda roman präglas av mästerskap

Alice Munro. Foto: Atlas förlag
Ulf Olsson. Foto: BJÖRN DALIN / STOCKHOLMS UNIVERSITET

Alice Munros enda roman "Kvinnors liv", ursprungligen från 1971, finns nu på svenska.

Ulf Olsson läser en tidig men mästerlig bok i ett Nobelprisbelönat författarskap.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | ROMAN. En bok om en värld befolkad av människor ”som inte hade något behov av att säga eller göra något anmärkningsvärt”? Alice Munro skapar i ”Kvinnors liv” en sådan värld, men hon gör det så att människornas liv framstår som ”trist, enkelt, förbluffande och obegripligt” – för att citera Munros egen sammanfattning.

Det är tillvaron, i form av en kanadensisk avkrok, som den ter sig innan medelklassen tämjt den, tvättat den ren och desinficerat den. Här mosar man små grodor i handen, pillar på ögat till den döda ko som flyter i vattnet, en värld av skräp och avfall, av arbete och slit. ”Välvårdade flickor skrämde livet ur mig”, som berättaren säger. 

Egentligen borde boken liksom originalet heta ”Flickors och kvinnors liv”: berättaren Del Jordan är knappt vuxen vid bokens slut. Hon lever flickans liv, och som hon säger om sin mor: ”vaksam men ogenerad, som en antropolog som noterade uppträdandet hos en primitiv stam”. Det är en värld där männen är som ”trädstammar att tränga sig förbi”, där gränsen mellan mäns och kvinnors arbete är stenhård, och där kvinnors samtal med varandra kan vara ”som en flod som aldrig torkade ut.” Del lever i en kvinnovärld: pappan och brodern bor i ett annat hus, och i en annan men parallell värld.

 

LÄS MER – Amanda Svensson: Alice Munro är en kvinna som skriver om kvinnor 

Vägen från underklassen

Detta är Nobelpristagaren Munros enda roman (men egentligen en svit noveller) och andra bok. Men den är redan präglad av det mästerskap, som förmår omsätta en skarp blick i ett exakt språk. Som låter detta språk skapa en värld av beröring och kroppslighet. Och som Rose-Marie Nielsens smidiga översättning låter oss njuta av.

Och som detta är en uppväxtskildring är kroppen och sexualiteten bestämmande. Det kommer en dag när pojkar börjar kalla flickor för ”horor” och ”fittor”: ”De sade sådant som berövade en friheten att vara den man ville vara, som förminskade en till det de tyckte sig se, och det var helt enkelt nog för att de skulle äcklas.” Så skildrar Munro en sexualitetens och begärets trafik som alltid bemängs med frågor om makt och klass.

”Kvinnors liv” ritar upp vägen från underklassen till ett liv som läsande och skrivande intellektuell. För någonstans utmed livsvägen förändras allt. Som mamman säger till Del håller kvinnors liv på att förändras, livet som husdjur tar slut. Men ”det hänger på oss att få förändringen till stånd.” 

Den förändringen bär hos Alice Munro inga ideologiska förtecken, utan växer fram ur de obemärktas liv som en ohejdbar kraft. Men det är ingen rätlinjig utveckling, utan en ständig kamp om och för jaget, en kamp om köttet, kroppen, om rätten att definiera sig själv. Själva slutorden antyder åt vilket håll kampen går: ”Ja, sa jag i stället för tack.”

ROMAN

Alice Munro

Kvinnors liv

Översättning Rose-Marie Nielsen

Atlas, 306 s.

Ulf Olsson är professor i litteraturvetenskap och kritiker på Expressens kultursida.