Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Mossorna är en del av naturens mirakel

Mossans mysterium.Foto: TOMAS SÖDERGREN / EXP
Småländskt landskap.Foto: SVT
Tomas Bannerhed.Foto: OLLE SPORRONG

Sammanlagt 1 700 sidor har det blivit om bladmossor i Sverige i megaprojektet Nationalnyckeln.
Tomas Bannerhed läser den senaste boken om de omistliga mossorna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. En 400-sidig bok om bladmossor, tung som farmors familjebibel och med tusentals detaljbilder av mikroskopiska växtdelar – kan det vara något? Jag får väl erkänna att det finns annat i vår natur som gör mig mer upphetsad än just mossorna, även om de onekligen sätter sin prägel på både fågelrika myrmarker och gamla trollskogar.

Mossa som mossa, liksom.

Ändå blir jag glad som ett födelsedagsbarn över denna 19:e volym av ”Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna”. Det är något med kunskapsmängden, noggrannheten, rikedomen. Att den bara finns! En sådan bok, om mossor, år 2020. När alla sitter och klickar och skrollar och svajpar. Och så blir jag glad över alla fantastiska illustrationer, de oändligt detaljerade återgivningarna av grenbladens symmetriska mönster, av groddkorn, lamelltoppceller och mosskapslar med mössa.

Lära sig en massa får man också, om mossornas livscykel och levnadssätt, att de till skillnad från blommor och ormbunkar inte har några rötter men i gengäld kan ta upp fukt och näring med hela skottet, att de trivs särskilt bra på våra breddgrader och är viktiga för klimatet och naturens vattenreglering, att de binder in kol i form av torv och därmed motverkar växthuseffekten – och att de minimala utbuktningarna på bladen kallas mamiller och papiller. Bara en sån sak.

Vitmossan när den är grön.Foto: NINA BERGSTRÖM / EXP

Liksom att fönsterlaven man köper på Ica för att göra adventsljusstaken fin – den som brukar kallas vitmossa – inte ens är någon växt, utan ”en symbiotisk organism som domineras av en svamp”. Riktiga vitmossor finns det däremot gott om i boken, 44 arter närmare bestämt. De har fått sitt namn av att de blir nästan vita när de torkat, men ute i spenaten är de ofta färggranna och förekommer i alla möjliga nyanser från limegult till brunrött.

Och Linné ler i sin uppsaliensiska himmel.

Boken har den föga lockande titeln ”Bladmossor: vitmossor – knappnålsmossor” och är den sista av fyra volymer om Sveriges 800 bladmossearter. Sammanlagt 1 700 sidor har det blivit. Åtta kilo böcker. Om bladmossor i Sverige.

Ambitionen är det således inget fel på, vilket också är det mest slående med ”Nationalnyckeln” i stort: att inget lämnas därhän, att det ska vara komplett, en gång för alla. Allt som lever och växer i Sveriges natur ska med, från alger och mossor till älgar och måsar. Sammanlagt 100 band nånting, kanske mer.

Och Linné ler i sin uppsaliensiska himmel.

Några av de tidigare volymerna – till exempel de om dagfjärilar (Augustnominerad 2005), strålfeniga fiskar och långhorningar – har varit rena folkbildningsfesten, mycket tack vare de magnifika bilderna. Någon liknande läsglädje erbjuder kanske inte denna fjärde bladmossebok, men hur skulle den å andra sidan kunna det? Som läsare känner man helt enkelt inte samma förundran inför mossorna som inför fjärilarna.

Däremot, och inte minst, blir den en kraftfull påminnelse om hur nödvändigt Svenska artprojektet och bokverket ”Nationalnyckeln” som helhet är. Kunskap om arterna och deras livsvillkor är grundläggande för allt naturvårdsarbete, i stort som smått. Och i tider av klimatkris och ödesdiger global uppvärmning, när det talas om ett massutdöende av arter på jorden, kan det faktiskt ses som en motståndshandling att kartlägga och vetenskapligt beskriva naturen i alla sina beståndsdelar.

Det är så dags, kan den cyniske invända, när vi redan har orsakat irreparabla skador på den planet vi fått att ta hand om. Och visst, men vi kan inte backa tiden. Den industrialiserade människans avtryck på jorden blir antagligen förödande för många arter, men samtidigt kan ökade kunskaper om vår flora och fauna bidra till att vi bromsar hårdare och anstränger oss mer för att vårda det vi har.

Det är möjligt att ambitionerna har varit för stora, att det trots allt vore bättre att prioritera

”Gud skapade – Linné ordnade”. Så sammanfattade Blomsterkungen själv sin livsgärning, och när Svenska artprojektet startade 2002 var det i hans efterföljd och egentligen med samma uppdrag: att kartlägga, beskriva och sprida kunskap om den biologiska mångfalden. Den första upplagan av Carl von Linnés banbrytande ”Systema Naturæ” utkom 1735 och innehöll elva sidor. När han på ålderns höst gav ut den 13:e upplagan hade boken utökats till 3 000 sidor. Nu talar vi om över 60 000 arter i vårt land, och alla ska presenteras i detta bokverkens bokverk som kanske kommer att omfatta 40 000 sidor och antagligen saknar motstycke i världen.

Carl von Linné.Foto: SHUTTERSTOCK

Om det någonsin blir klart, vill säga.

Ty det har dragit ut på tiden. Hittills bara 19 volymer på 15 år mot förväntade 100 volymer på 20 år. Då har visserligen 3 000 nya arter upptäckts längs vägen, vilket nog ingen hade väntat sig. Men ändå. 2014 stoppades till och med utgivningen och man befarade att slutet var kommet. Regeringens utredare Rolf Annerberg, tillsatt av Landsbygdsdepartementet under Eskil Erlandsson (C), beskrev ”Nationalnyckeln” som ett misslyckande och tyckte att det kunde räcka med att forskningen presenterades digitalt. Böckerna tar för lång tid. Kostar för mycket. Kan inte uppdateras. 17 volymer får vara nog.

Det är möjligt att ambitionerna har varit för stora, att det trots allt vore bättre att prioritera att komma i mål inom överskådlig tid. Allting måste kanske inte vara lika fulländat och utförligt som hittills. Hur det nu än blir kan vi i alla fall glädja oss åt att utgivningen är i gång igen. 2018 kom volymen om havsborstmaskar och nyligen alltså denna om bladmossor. Artgrupper som står på tur är bakgälade snäckor, storkräftor, nattsländor och bin. 

Så låt oss nu hoppas att Artdatabanken får de resurser som krävs – långsiktigt, oberoende av politisk majoritet – för att ”Nationalnyckeln” ska kunna slutföras som bokverk inom åtminstone ett par årtionden. Nog för att det kan vara smidigt att söka information om flora och fauna på nätet, men när det gäller överblickbarheten och möjligheten att väcka lusten att lära torde boken ändå vara svåröverträffad.

Bara själva blädderglädjen! På ett bibliotek eller i en skola, eller för den delen hemma i läshörnan. Den underbara tanken att de ska stå där sen, 100 böcker på rad, fyra fem hyllmeter kanske, som en linneanskt ordnad kunskapsbank om det mirakel vi kallar naturen.

 

Tomas Bannerhed är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste roman är ”Lugnet”. Läs gärna Bannerheds tidigare text om Nationalnyckeln, den gången om de strålfeniga fiskarna.

 

SAKPROSA

NIKLAS LÖNNELL OCH TOMAS HALLINGBÄCK (text)

CHRISTOPHER REISBORG (bild)
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. 

Bladmossor: vitmossor – knappnålsmossor

Artdatabanken, 414 s

Så blev konservatismen het

Nu är ”Kulturkriget” här!

I Expressens nya tv-program möts Johan Norberg, Stina Oscarson och Malcom Kyeyune – för en debatt om konservatismen.

Dessutom berättar författaren Stig Larsson om sitt möte med Salman Rushdie: ”Min spontana impuls är att dränka honom, strypa honom.” Programledare: Daniel Sjölin.