Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Mitt i pandemin – nu är coronaböckerna här

Paolo Giordano.Foto: MONDIAL / MONDIAL
Johan Norberg.Foto: Eli Sverlander / Volante
”Smittans tid”.
”Viruset och världen”.
Anna Hellgren.Foto: MIKAEL SJÖBERG
1 / 7

Anna Hellgren läser två snabbfotade coronaförfattare.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Ett vittnesmål från vår samtid och ett stridsrop för en ny global solidaritet i kölvattnet av pandemin. Så pampigt marknadsför förlaget ”I smittans tid”, skriven av den italienska författaren och fysikern Paulo Giordano – som tillsammans med kändisfilosofen Slavoj Zizek blivit först i världen att skriva bok om covid-19-pandemin. 

Med den programförklaringen är det lätt att föreställa sig en nervig redogörelse för Italiens gradvisa ras ner virushelvetet, men i stället är ”I smittans tid” en rätt ordinär sammanfattning av vad människan kände till om viruset under första halvan av mars. Hur det sprids, hur det smittar – och varför det är viktigt att skydda sig själv och andra också för den som är ung och stark.

”I smittans tid är bristen på solidaritet först och främst en bristande fantasi. […] I smittans tid utgörs gemenskapen av hela mänskligheten.”

Giordano framhåller värdet av att förstå detta grundläggande: både den här och framtida pandemier beror inte på att vi plötsligt är jagade av virus, snarare har människan lockat fram farsoten genom sin rovdrift på djur, natur och andra människor i form av brutal ekonomisk ojämlikhet.

”Sju och en halv miljard människor i ständig rörelse: det är coronavirusets transportnät. Det är snabbt, bekvämt och finmaskigt – precis som vi vill att det ska vara. I smittans tid är vår effektivitet samtidigt vår förbannelse.”

Människan är beroende andra för att alls kunna leva.

Virusets hastighet har en framträdande roll också i en annan snabbfotad coronabok, ”Viruset och världen. Är det nu globaliseringen dör?” av Johan Norberg. I inledningen får Norberg ett telefonsamtal om att han suttit nära en coronasmittad person på ett flyg från München, och efter 14 dagars symtomfri karantän flyger han till USA bara för att snart få svårt att resa därifrån eftersom Trump stänger gränserna mot Europa och Kina. Världen sluter sig, mellan EU:s medlemsstater vandrar vakter åter. Är allt över nu?

”Viruset och världen” är en personlig appell för fortsatt öppenhet och globalisering av världen. För den som inte delar författarens nyliberalism finns så klart en del invändningar, inte minst vad gäller övertron på företagares kreativitet som lösning på det mesta, men oaktat önskad storlek på staten är det inte svårt att se hotet från nationalismens återvändsgränd. 

Människan är beroende andra för att alls kunna leva.

Böcker som Norbergs och Giordanos är en märklig företeelse, hastiga irrbloss i den tid som på samma gång är evighetslång och mer snabbfotad än nånsin tidigare. Vad skiljer dem från en text på en kultursida, annat än i längd? Inte mycket. Framtidens historiker får utvisa huruvida de var värda förlagsarbetet, som rödpenneredaktör på en kvällstidning vet jag vad jag föredrar.

 

 

SAKPROSA

PAULO GIORDANO

I smittans tid. En författares vittnesmål från pandemins frontlinje

Översättning Pär Svensson

Mondial, 72 s.

 

JOHAN NORBERG

Viruset och världen. Är det nu globaliseringen dör?

Volante, 32 s.

 

 

Anna Hellgren är redaktör för Expressens kultursida.