Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Minns du dagen när utomjordingarna kom?

”Picknick vid vägkanten”.
Malte Persson. Foto: Expressen / Alex Ljungdahl
Arkadij & Boris Strugatskij. Foto: Courtesy of Melville House Publishing

Vad är det som gör science fiction-genren så egenartad? 

Malte Persson läser bröderna Strugatskijs klassiska ”Picknick vid vägkanten” och reder ut frågan. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Bröderna Strugatskijs ryska science fiction-klassiker ”Picknick vid vägkanten” skrevs 1971, och är bland annat känd för att Andrej Tarkovskij löst baserade sin filmklassiker ”Stalker” (1979) på den. Denna nya översättning följer den ocensurerade bokversion som gavs ut först efter Sovjetunionens fall.

Romanens premiss är att utomjordingar har besökt jorden, där de dock bara stannade flyktigt. Efter sig lämnade de områden – ”zonen” – där normala naturlagar inte längre verkar gälla, fyllda av faror och belöningar. Så kallade ”stalkrar” beger sig illegalt in dit för att hämta ut värdefulla föremål: ibland användbara, ibland farliga, ibland bara obegripliga. Det sägs att det någonstans där inne finns ett guldklot som kan uppfylla alla ens önskningar. 

Det absolut främmande

Med fokus på den unge stalkern Red Schuhart beskrivs denna verksamhet och dess effekt på omgivningen. Boken är skriven i en hårdkokt stil utan enorma litterära pretentioner, men som passar skildringen av ett omilt guldgrävarsamhälle. Till skillnad från mycket science fiction som publiceras i dag är dess berättelse inte inpressad i en tydlig thriller-struktur, men ändå spännande.

Den har dock också andra kvaliteter. Om man tror att science fiction främst handlar om att förhärliga människans förmåga att på teknologisk väg överskrida sina begränsningar, så missar man en stor del av poängen. Vad genren förmår, och som denna bok excellerar i, är också att föreställa sig mötet med något absolut främmande (som det engelska ordet ”alien” ju betyder) – det ”andra”, det som inte är övernaturligt, men så obegripligt att det lika gärna kunde vara det.

På så vis erbjuder genren en dialektik mellan vetenskapstro och återförtrollning, och en möjlighet till perspektivskifte på mänskligheten som helhet. Romantitelns ”picknick” är en metafor för utomjordingarnas besök: kanske lade de inte ens märke till människorna, som nu beter sig likt djur som rotar igenom ett picknicksällskaps kvarlämnade sopor.  

Litterär prototyp

När science fiction är som bäst är också den ett slags ”zon” där vanliga litterära regler inte gäller, och där gränsen mellan högt och lågt upplöses. Tarkovskij såg en potential att utveckla existentiella teman som bara tangeras i romanen, men dess värld har även inspirerat till mindre finkulturella datorspel. 

Idén om övergivna områden där andra lagar gäller har också återanvänts i genren. Jeff VanderMeers häromåret filmatiserade ”Annihilation”, med uppföljare, är ett nutida exempel. M John Harrisons genreöverskridande ”The Kefahuchi Tract trilogy” ett annat. Men vare sig man närmar sig från det hållet eller ett annat, så är det väl värt att riskera ett besök i bröderna Strugatskijs ursprungliga zon.

ROMAN

Arkadij Strugatskij & Boris Strugatskij

Picknick vid vägkanten

Översättning Ola Wallin

Ersatz, 223 s.

Malte Persson är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är ”Till dikten”.