Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Mellan Jägarna och Morden i Midsomer

Lo Kauppi.Foto: Jonas Ekströmer / TT
Karin Smirnoff.Foto: Fredrik Persson / TT

Med ljudboken i örat kan man plöja en roman om dagen och ändå få saker gjorda.

Gunilla Brodrej lyssnar på Karin Smirnoffs roman ”Jag for ner till bror”.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

STRANDTIPS. Ljudböcker gör att jag läser ungefär trippelt så mycket som annars. Helt enkelt för att jag läser i upprätt ställning; stående, gående, strykande, diskande. Senast Karin Smirnoffs roman ”Jag for ner till bror” som tar med läsaren till en västerbottnisk familjekatastrof av episkt format. Boken recenserades här på sidan förra året.

Jana Kippo lämnar Umeå och åker ner till sin hemby för att få ordning på sin alkoholiserade tvillingbrors liv. Hon ramlar rakt i armarna på byns original John och ner i hans säng. Utan större omsvep. Och det är inget mer med det. Jo, visar det sig. En massa trubbel.

Städar, reder upp, tar ett jobb i hemtjänsten och får snart koll på hela byns förehavanden.

Det finns över huvudtaget nåt avväpnande osentimentalt och trubbigt i Smirnoffs sätt att berätta. Väldigt lite gnäll. Det är bara att streta på.

Sakligt går hon från syssla till syssla. Städar, reder upp, tar ett jobb i hemtjänsten och får snart koll på hela byns förehavanden. Framförallt en närmast mytisk Maria som visar sig ha en speciell roll i mångas liv. Samtidigt rullas hennes eget smärtsamma öde upp.

Jag lyssnar på Lo Kauppis inläsning. 

Sist jag hörde henne läsa in en bok var Sara Stridsbergs ”Kärlekens Antarktis”. Jag kan inte tänka mig en bättre matchning. Stridsbergs mörkt skimrande prosa som skänker huvudpersonen resning och värdighet trots att vi möter henne som ett skändat mordoffer vid en sjö. Lo Kauppis tydliga, snudd på vresiga tonfall i lågt läge gifter sig med Stridsbergs bildspråk. 

Men med Smirnoffs text är det nåt annat, som att Kauppi hastar fram. Bråttom vidare. Kanske avspeglar det på ett genialiskt sätt författarens strävan att inte bli långrandig. Handlingen går metodiskt och skogshuggaraktigt vidare. Utan onödiga skiljetecken.

Och berättelsen utvecklas till ett mellanting mellan ”Jägarna” och ”Morden i Midsomer”. Inklusive våldsam hämnare med tillhygge. Liksom återberättat i den där bastun med jaktlaget, farligt nära skrönan.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker. Temat incest är ju rätt genomtröskat. Men inte onda bönder på den västerbottniska glesbygden eller villkoren på den pressade hemtjänsten.

Klart är att Smirnoffs roman inte liknar någon annan. 

ROMAN

KARIN SMIRNOFF

Jag for ner till bror

Inläsare Lo Kauppi

Polaris

Längd 8.15 t.