Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Margit Silberstein växte upp i Förintelsens skugga

Margit Silberstein arbetade tidigare på SVT.
Foto: Stefan Tell / Albert Bonniers
”Förintelsens barn”.
Charlotte Wiberg är skribent och kritiker.
Foto: PRIVAT

Charlotte Wiberg läser Margit Silbersteins bok om föräldrarna, Förintelsen och antisemitismen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det är som ett mirakel. De båda älskande hittar varandra efter krigets slut, efter vistelsen i dödsskuggans dal där bådas familjer mördats av nazisterna. Hon har kommit till Norrköping med de vita bussarna, han har återvänt till Rumänien och kan först efter flera år och en vistelse i ett flyktingläger i Österrike komma till henne.

Ili och Ernst Silberstein hankar sig fram och får barnen Margit och Willy. Tidigare SVT-journalisten Margit Silberstein beskriver i ”Förintelsens barn” hur familjen är tajt sammansvetsad. Hon får redan från tidig ålder i förtroliga samtal veta vad föräldrarna varit med om, vilket inte är den typiska erfarenheten för ett barn till överlevare. 

Mer typiskt är att hon har namngetts efter moderns syster, som dog i Auschwitz. Det är en barndom fylld av tårar och saknad efter familj och släkt som inte finns. När föräldrarna träffar andra överlevare (det fanns en viss community i Norrköping) går umgänget snabbt över i viskande och gråt. 

Arvet förs vidare till de egna barnen och varje barn är ju en seger över Hitler.

Även om Margit Silberstein själv inte upplevt Förintelsen är den något som präglat hela hennes liv. Hon lever med den inte bara genom mammans berättelser utan genom att suga i sig allt om ämnet och så småningom själv besöka Auschwitz. Arvet förs vidare till de egna barnen och varje barn är ju en seger över Hitler.

Jag måste säga att jag som läsare, som tillhör en grupp som aldrig varit förföljd, känner en viss skam över att inte ha förstått värdet av familj och släkt förrän efter båda mina föräldrars död. Kanske beror det delvis på min familjs dysfunktionalitet men det handlar också om den bortskämdas brist på medvetenhet om vad hon har. Jag tänker på det när jag läser om denna flickas enorma sorg efter förlorade mostrar, fastrar, far- och morföräldrar som hon aldrig träffat.

”Förintelsens barn” börjar, trots utdrag ur breven mellan föräldrarna, lite stelt men språket tar snart fart.  Författaren visar ett visst överseende mot den rörande flicka med starkt behov av sina föräldrar som en gång var hon. 

Silberstein är inte ensam i familjen om att tala om den judiska erfarenheten och antisemitismens vansinne.

För Margit Silberstein tog det ändå lång tid innan hon satte sig ner att skriva boken om sin familj. Hon är i dag 70 år. Silberstein är inte ensam i familjen om att tala om den judiska erfarenheten och antisemitismens vansinne. Brodern Willy Silberstein var under några år ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism. 

Boken mynnar ut i en plädering för att få välja att leva i enlighet med sin egen kultur även om den inte sammanfaller med majoritetens (hallå SD), och en redogörelse för en skrämmande konfrontation med Nordiska Motståndsrörelsen i Almedalen. 

Antisemitism finns i alla läger, det vet vi. Men vi vet också var den är som farligast. 

Och det är där Förintelsen inte ses med smärta utan med förnekelse eller stolthet.



SAKPROSA

MARGIT SILBERSTEIN

Förintelsens barn

Albert Bonniers, 191 s.



Av Charlotte Wiberg

Charlotte Wiberg är skribent och kritiker.





Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=77629&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.