Det finns något paradoxalt i att vi i dagens digitaliserade värld, där fysisk närvaro i många sammanhang upphört att spela roll, samtidigt är besatta av plats, rörelsemönster, koordinater.
Den virtuella världens flytande verklighet tycks kräva av oss att vi nålar fast vår existens i något konkret, om så bara genom meningslösa geotaggar.
Den digitala tillvaron är ett slags spöktillvaro – oftast osynlig glider man fram, men för att upprätthålla folks tro på ens existens måste man då och då visa sig.
Ett spökliv i Stockholm
Elise, huvudpersonen i kulturjournalisten Isabelle Ståhls debutroman ”Just nu är jag här”, lever ett sådant spökliv.
Hon bor i Stockholm, men har egentligen inga fasta punkter i tillvaron.
Hon flyttar från andrahandslägenhet till andrahandslägenhet, läser strökurser på universitetet, jobbar som butiksbiträde vart än bemanningsföretaget skickar henne och har egentligen inga vänner förutom de hon träffar på krogar och svartklubbar.
LÄS MER: Isabelle Ståhl om Alex Schulmans oändliga bekräftelsebehov
Hon lever huvuddelen av sitt liv i telefonen, samtidigt är hennes exakta position i Stockholm och världen av största vikt – för bara genom telefonens GPS kan hon matcha med killar på Tinder.
Drömkillen kommer
När Elise blir ihop med drömkillen Victor förändras hennes liv över en natt.
Länge tror jag att det är något slags fiktionslek: att Ståhl snart ska bryta illusionen och det ska visa sig att den efterlängtade relationen bara är en dröm, något Elise hittat på, så idyllisk och oväntad är den till en början.
Och på sätt och vis är det också vad som händer. Det går nämligen långsamt upp för Elise att hon gett upp sin själ i utbyte mot trygghet och omvårdnad.
Victor är inte bara tråkig och pedantisk, han är dessutom en mästare på emotionell utpressning. ”Om man inte planerar för morgondagen kan man inte leva i nuet” är Victors devis, och då spelar det ingen roll att Elise känner precis tvärtom.
Grace, elegans och en smula humor
Det finns vissa trovärdighetsproblem i gestaltningen av relationen till Victor – den slutar aldrig kännas som en dröm, en fiktion – men det vägs delvis upp av att ”Just nu är jag här” är en stilistiskt mycket säker debut, en rörande och träffsäker skildring av den moderna mjältsjuka som är konsekvensen av att vi delvis tappat kontakten med de platser där vi rör oss och de människor vi möter.
Ståhl är lysande när hon skildrar det existentiella tillstånd där den virtuella världen smält samman med den fysiska, och på många sätt blivit verkligare: ”Barnet ser så verkligt ut att man skulle kunna missta det för en datoranimation”.
Det är med grace, elegans, en smula humor och noll moralism som Isabelle Ståhl skriver fram sin bild av 2000-talets mal de siècle – det tillstånd där avstånd och närhet fått nya, okända valörer och allt fler somnar med en telefon i handen i stället för en annan hand.
ROMAN
ISABELLE STÅHL
Just nu är jag här
Natur & Kultur, 294 s.
Amanda Svensson är författare och medarbetare på Expressens kultursida.