Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lina Wolff / Många människor dör som du

Nils Schwartz ser debutanten Lina Wolff hitta formen direkt.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

LINA WOLFF | Många människor dör som du | Albert Bonniers, 215 s.

Under 90-talet svepte en våg av debuterande novellister över Sverige. Den kom – trots författarnas protester – att kallas Carverskolan och sorterades under begreppet ”dirty realism”. Novellerna handlade om ordinära människor i ordinära miljöer, utsatta för någon smärre ristning i själen eller någon smärre skakning i marken.
Lina Wolff (född 1973) väljer ett motsatt förhållningssätt i sin debutsamling Många människor dör som du. Inte så att hon skriver om extraordinära människor i extraordinära miljöer – en av novellerna heter faktiskt ”Allt är som vanligt” – utan snarare om lite udda personligheter som försätts i oväntade situationer.
Det avvikande intrycket beror inte på att åtta av de tolv novellerna utspelar sig i Spanien – Madrid, Barcelona, Valencia – där Wolff varit bosatt i flera år. I själva verket är det de svenska miljöerna som ter sig mest exotiska.
I ”Snuff” dras det manliga berättarjaget in ett kärleksförhållande med en kvinnlig masochist som lägger ut sina tårar, sina smärtor och sina samlag i direktsändning på det lokala nätet.

I ”Tänk dig ett levande träd” får ett annat manligt berättarjag besök av hustruns 15 år yngre älskare och dennes flickvän, uppenbart beredda att stanna tills vidare. I ”Odette Klockare” engageras en ung man att lära en nyinflyttad äldre kvinna i byn att spela piano och blir hennes älskare.
Wolffs berättelser är stilsäkra, med en lätt humoristisk underskruv. Ingen anledning att uppmana henne att skriva romaner. I novellen verkar hon ha funnit sitt rätta medium.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!