Joel Halldorf. Foto: ZANDRA ERIKSHED / ZANDRA ERIKSHEDJoel Halldorf. Foto: ZANDRA ERIKSHED / ZANDRA ERIKSHED
Joel Halldorf. Foto: ZANDRA ERIKSHED / ZANDRA ERIKSHED
Lewi Pethrus, troligen 1974. Foto: KENT HULT / SCPLewi Pethrus, troligen 1974. Foto: KENT HULT / SCP
Lewi Pethrus, troligen 1974. Foto: KENT HULT / SCP
En ung Lewi Pethrus. Foto: WIKIMEDIA COMMONSEn ung Lewi Pethrus. Foto: WIKIMEDIA COMMONS
En ung Lewi Pethrus. Foto: WIKIMEDIA COMMONS

Levande om Lewi Pethrus

Publicerad

I över sex decennier styrde Lewi Pethrus pingströrelsen med järnhand. Henrik Berggren läser Joel Halldorfs skildring av den religiöse ledaren och hans värld.

”Guds Per Albin” kallade P O Enquist honom. Likt den socialdemokratiske folkhemsföreståndaren föddes Lewi Pethrus under enkla förhållanden på 1880-talet, gjorde en hisnande klassresa och kom att bli den dominante ledaren för en stark folkrörelse. När han dog 1974 vid 90 års ålder var pingströrelsen Sveriges största frikyrkorörelse med upp emot 100 000 medlemmar, egna tidningar, förlag, radiostationer, kursgårdar och ett politiskt parti på väg in i riksdagen.

Ändå har senare tiders historiker och författare visat förstrött intresse. Ett undantag är just Enquist, som i ”Lewis resa” visade vilket romanstoff som fanns i konflikten mellan Lewi Pethrus och Sven Lidmans kamp om makten i Filadelfiakyrkan under 1940-talet. Ett mer aktuellt exempel är Joel Halldorf, lektor vid Teologiska högskolan, ledarskribent i Dagen och medarbetare på dessa sidor, som tidigare har gett ut ett urval av Lewis korrespondens och nu kommer med en ny biografi, ”Biskop Lewi Pethrus”.

 

LÄS MER: Joel Halldorf om arvet efter Lewi Pethrus 

Hård kritik mot pingströrelsen

Som Halldorf påpekar i inledningen beror ointresset delvis på den styvmoderliga attityd som det sekulära etablissemanget har haft till religion i allmänhet. Men han visar också att olusten går djupare när det gäller pingströrelsen. Kanske för att den är så svår att placera i den svenska 1900-talshistorien: å ena sidan är pingströrelsen kanske den mest genuina folkrörelsen med sin starka tro på frivillig gemenskap, å andra sidan passar den inte in alls med sin ovilja mot de moderna och rationellt byråkratiska organisationsformer som alla andra svenska folkrörelser kom att inordna sig under. 

Kritiken var hård när pingströrelsen först dök upp i Sverige åren före första världskriget. ”Genom lågande predikningar, bön, sång, ’talande med tungomål’ och allehanda religiösa experiment” försatte predikanterna, enligt Stockholms-Tidningen, ”sina åhörare i formligt vanvett, de ha skrikit och uppfört sig som galna”.

Lewi Pethrus styrde med järnhand

Men även om de extatiska uttrycken utmanade såväl det oskarianska samhällets självkontroll som folkhemmets sociala ingenjörskonst så menar Halldorf att tungomålstalandet egentligen inte är så centralt. Även om väckelsen var viktig för att locka folk och skapa energi, var det viktiga för Pethrus att extasen kanaliserades in i det vardagliga rörelsearbetet – ungefär som Socialdemokraterna höll klasskänslan vid liv samtidigt som man förhandlade och kompromissade.

Det verkligt originella med pingströrelsen, argumenterar Halldorf övertygande, är att varje pingstförsamling är helt självständig. Det finns ingen central organisation som fastlår grundläggande dogmer; pingströrelsen fick aldrig bli ett trossamfund som de andra frikyrkorna. ”Vi bygga inte murar, vi bo i tält”, som Sven Lidman uttryckte det.

I över sex decennier styrdes denna fria rörelse med järnhand av Lewi Pethrus. Pethrus enda mandat – som i och för sig var tungt – var som ledare för landets största pingstförsamling, Filadelfia i Stockholm. I övrigt var hans maktställning ett exempel på det som Max Weber har kallat karismatisk auktoritet och som står i motsatsställning till å ena sidan legal auktoritet (lagar, institutioner) och å andra sidan traditionell auktoritet (kungamakt, fadersmakt).

 

LÄS MER – Joel Halldorf inför kyrkovalet: "Därför ska kyrkan vara politisk" 

"Svinintresset"

Fast Halldorf har modifierat Webers idealtyper. Han menar att Pethrus lyckades omvandla sin personliga ställning inom pingströrelsen till institutionell makt, därav bokens provokativa titel: ”Biskop Lewi Pethrus”. Men till skillnad från andra folkrörelser skedde inte detta via representativ demokrati, utan med marknadens hjälp. Med stor skicklighet drev Pethrus pingströrelsen framåt genom att skapa aktiebolag och affärsdrivande verksamheter. Det innebar självständighet från den socialdemokratiska staten, men förde också in marknadstänkande eller "svinintresset” , som antagonisten Lidman kallade det.

Halldorf har en fin förmåga att beskriva pingströrelsen både inifrån och utifrån. Till en del beror det förmodligen på hans bakgrund; han är son och sonson till två pingstpastorer.  Men också på en stark ambition att förklara den religiösa världen för en bredare allmänhet. Jag hoppas att han från denna intressanta men tämligen specialiserade studie av Lewi Pethrus går vidare till att skriva det breda verk om pingströrelsen som Sverige behöver. 

 

Av Henrik Berggren

 

SAKPROSA

JOEL HALLDORF

Biskop Lewi Pethrus: biografi över ett ledarskap - religion och mångfald i det svenska folkhemmet

Artos, 305 s.

 

Joel Halldorf är medarbetare på Expressens kultursida. Därför recenseras boken av Henrik Berggren, författare och historiker.

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag