Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lärorikt och skiftande om det instängda livet i DDR

Durs Grünbein. Foto: Cato Lein
Nina Lekander. Foto: ELISABETH OHLSON WALLIN / NORSTEDTS

Poeten Durs Grünbein har skrivit en kalejdoskopisk minnesteckning över sin uppväxt i DDR.

Nina Lekander läser en dråplig, melankolisk och uppiggande skildring av den östtyska instängdheten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | PROSA. Jag har tagit del av diverse skildringar av uppväxter i DDR, till exempel av författarna Sibylle Berg, Lütz Seiler, Christa Wolf och Judith Schalansky. Och nu har poeten och Tomas Tranströmer-pristagaren Durs Grünbein, född 1962, byggt en samtidigt öppen och avskärmad ”minnesbåge” över sin barn- och ungdom i Dresden och östblocket.

Öppen i sinnet, inhägnad geografiskt. Formidabelt formulerar Grünbein i "Åren på zoo" på ett både för det lilla barnet och den kunskapstörstande ynglingen förbryllande intryck och känslor av isolering. Nästan varje sida känns klibbig, eller liksom vibrerande av historiens inte alltid så lyckobringande vindslag.

"Åren på zoo".

Författaren berättar inte strikt kronologiskt utan som undertiteln säger kalejdoskopiskt och skissartat, men låt mig ge ett översiktligt tidsspann:

Naziepoken 1933–45 med pogromer och tvångsarbete. Som slutade i att Dresden brandbombades katastrofalt och förmodligen onödigt 1945 av de allierade, skildrat av Kurt Vonnegut i ”Slakthus 5”, detta kommenterat av Grünbein som ”rena Dada-spektaklet. Sedan dess visste jag vad pop-art och fantasy kunde uträtta mot den tyska historiens sonora muller. Så kan det gå.”

Dråpligt barndomsbus

Så DDR fram till 1990. Kallt krig, sovjetiska trupper i en ”socialistisk mönsterstad” – ännu präglad av ruiner, gravar, benbitar och vapenrester. Samt delad av Elbe, den mångbesjungna älven mellan Tjeckien och Nordsjön, tillika den ”bästa reklamen för närmaste öppna hav”.

Men först det prenatala paradiset Hellerau, trädgårdsstadsdelen där Grünbein växte upp. En gång ett slags konstnärskoloni som lockade bland andra Franz Kafka till besök. Och tack vare författarens kärlek till denne får jag korn på Paul Adler, en bortglömd även han judisk författare från Prag ogenerat gift med en kristen kvinna. Oj så mycket man lär sig. Jösses vad man lockas till nätsök och fortsatt läsning.

Visst, det sackar stundom vid några lite väl långa essäistiska passager, men vips piggas man upp av antingen poetiskmelankoliskt vemod, dråpligt barndomsbus eller ambivalent pojkpubertetsblivande. Gossen Durs verkar omväxlande extro- och introvert.

Bokens svartvita bilder ger spöklik inblick. Först bortom det cylinderformade kalejdoskopet, dito designade järnvägsstationen och bysten av kommunisten Ernst Thälmann skymtar den stora, fria världen. Hos farföräldrarna några mil västerut kan Durs se på väst-tv med de skojiga reklamdvärgarna ”Mainzelmännchen”. Och lyssna på farfaderns historier om sitt förflutna i ett dramatiskt, kaotiskt och krigiskt Centraleuropa. (Sådant som jag både beklagar och blir barnsligt avundsjuk på när tyska vänner i min ålder pratar om sina familjers olika öden, ibland ända så långt tillbaka som till 30-åriga kriget!)

Indianlekar och frihetslängtan

Apropå barnsligt. Ej endast små bränder och explosioner i form av gamla nycklar fullproppade med tändsticksavskrap som grabbarna i Hellerau brukade roa sig med. Utan också den fantasieggande läsningen av Karl May, han med de cowboy- och indianböcker som även lästes i Sverige.

Och dessa tossiga men något lite frihetliga hittepåläger till indianbyar som snickrades ihop av vuxna och frestade barnen: ”Att vi kände igen oss i indianernas fåfänga befrielsekamp var bara naturligt. Det var en angelägenhet mellan ung och gammal, mellan romantik och saklighet, mellan Framåt-mot-det-bekväma-livet och detta Tillbaka-till-naturen som uppenbarligen aldrig kunde tystas.”

Pojkarna i Hellerau smyger ”tysta som indianer” på ett av lägren i närheten med sina tipier och ”pärlbroderier och mockaväskor, stridsyxor och mockasiner, målade sköldar på höga stänger” och den vuxna Grünbein konstaterar att ”Indianvurmen i DDR var så utbredd att den med lätthet övervann de vanliga hindren och tvingade till och med polis och säkerhetspolis på defensiven.” Plus ”Vuxnas mani att på fritiden leva stamliv (idag skulle jag säga: ett fullt utvecklat psykologiskt symptom) hade säkerligen att göra med de i landet gängse reserestriktionerna.”

Djurparken som spegling

Men nu: djur. I bur. Här förekommer endast en gång den Descartes som Durs Grünbein klandrar i diktsamlingen ”Om snön” – också den härligt översatt av Ulrika Wallenström – för dennes definition av djur som en ”automat utan cogito”. I ”Åren på zoo” använder författaren barndomsbesöken på djurparken som en grotesk men gnistrande spegling av östtyskarnas egen instängdhet, bakom galler som Rilkes panter. En känsla som han successivt anar finnas hos sina annars diskreta och partilösa föräldrar, vars framtid förändrades i och med Berlinmurens överrumplande uppförande 1961.

I en recension av det tyska originalet från 2015 uppsnappar jag en liknelse mellan Grünbeins bok och Uwe Tellkamps (född i Dresden 1968) DDR-roman ”Tornet”, vilken Expressens Nils Schwartz 2/5 2011 beskrev som ”Ett isande tillstånd som ändå utstrålar värme – den stora konstens energi.”.

Detsamma kan sägas om ”Åren på zoo”. Ironiskt dock att den AfD-nära Tellkamp och Grünbein står på helt olika sidor när det gäller flykt, asyl, invandring och eventuella åsiktskorridorer. Senast i våras grälade de på bokmässan i Dresden om detta. Tyskland är kanske inte helt enat ens i dag. Men nästan lika fritt som de mångfärgade fjärilar som står den unge Durs varmt om hjärtat.

 

SJÄLVBIOGRAFI / ROMAN

DURS GRÜNBEIN

Åren på zoo. Ett kalejdoskop

Översättning Ulrika Wallenström

Ersatz, 384 s.

 

Nina Lekander är författare och kritiker på Expressens kultursida. Hon är just nu aktuell med boken "Trosbekännelser".

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!