Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Lärorik Rysslandsmemoar av Magnus Ljunggren

Magnus Ljunggren
Foto: CARLSSON FÖRLAG

Expressenmedarbetaren Magnus Ljunggren kommer med sina memoarer om sitt liv i Sovjetunionen och Ryssland.

David Isaksson läser en bok som är läsvärd och lärorik för alla med ett intresse för grannen i öster.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | SAKPROSA. I sina memoarer ”Mitt liv med Ryssland” berättar Magnus Ljunggren om ett ”liv invecklat i Ryssland”. Ljunggren är slavist och en av världens främsta experter på symbolisten Andrej Belyj. Han är också kulturskribent som medverkat på Expressens kultursidor sedan mitten av 1960-talet.

Genom åren har han mött och intervjuat en stor mängd sovjetiska författare, vilka samtliga (?) finns nämnda här. ”Mitt liv med Ryssland” består 172 sidor berättande text och 58 sidor med register och information av personerna. Den som tycker det är för lätt att hålla reda på rollfigurerna i ryska romaner: se hit.

Efter tolkskolan och studier i ryska börjar Ljunggren på 1960-talet resa till Sovjetunionen. Där söker han upp författare, de flesta dissidenter. Hans text är mycket koncentrerad, så en del av författarna nämns bara vid namn, andra får ett pratminus. Förutom censur har många av dem utsatts för övergrepp, suttit i läger eller varit inspärrade på mentalsjukhus. Ljunggren kartlägger även antisemitismen i Sovjetunionen, något som allt för sällan uppmärksammas i Sverige.

Det lätt att få intrycket att Ljunggrens förhållande till Sovjetunionen främst var aktivistens. Han verkar bara ha träffat dissidenter och vill förändra mer än förstå.

Tillbaka i Sverige skriver Ljunggren debattartiklar. Trots den akademiska karriären tycks det vara publiceringarna i Expressen som gör honom som mest stolt. Det är lite rörande att han knappt nämner arbetet med sin avhandling, medan hans artiklar ges stort utrymme.

Överflöd av kunskap och berättelser

Jag har inte läst de äldre texterna, men i det han skrivit på senare år tycker jag att det stundtals finns en självrättfärdighet som är rätt osympatisk. Även om han har rätt i sak verkar han ibland anse sig stå över vanliga debattregler och angriper person i stället för ståndpunkter. I memoarerna finns också ett hårt drag. Folk som inte håller med honom avfärdas på ett brutalt vis.

Det är förvånande att ”Mitt liv med Ryssland” inte beskriver någon intellektuell utveckling. Ljunggren verkar ha samma syn på först Sovjetunionen, och senare Ryssland, när han är 20 år som när han går i pension, trots alla egna erfarenheter och all ny forskning som tillkommit.

”Mitt liv med Ryssland” är, gissar jag, skriven för slavister, men den är läsvärd och lärorik för vem som helst med intresse för Ryssland.

Magnus Ljunggren sitter inne på ett överflöd av kunskap och erfarenheter. Berättelsen om hur han söker upp vänner och författare kring Belyj verkar vara spännande som en thriller. Samtalen med dissidenterna förtjänar förstås mycket mer utrymme. Och hur är det med scoopet Bruno Bettelheim ska ha stulit från honom?

Jag vill läsa fler texter, gärna utförligare och i en något mer tillgänglig form.


SAKPROSA

MAGNUS LJUNGGREN

Mitt liv med Ryssland

Carlsson, 230 s.


David Isaksson

Magnus Ljunggren är medarbetare på Expressens kultursida. Därför recenseras boken av David Isaksson, frilansjournalist i Moskva.