Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Könshår är höjden av sexighet i Japan

Haruki Murakami. Foto: MURDO MACLEOD / NORSTEDTS
Ulrika Kärnborg. Foto: MAGNUS BERGSTRÖM / UPPHOVSRÄTT: MAGNUS BERGSTRÖM

Ulrika Kärnborg recenserar andra delen av Haruki Murakamis "Mordet på kommendören".

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | ROMAN. Är "Snedtänkt" med favoriten bland farbröder, Kalle Lind, Sveriges roligaste podd?

Jag vet inte, men så här långt kan vi konstatera att vartenda avsnitt innehåller minst ett litterärt guldkorn; tillsammans utgör de ett Klondyke för vintersega recensenter. Som det om sexlitteratur där författaren Jenny Jägerfält insiktsfullt, om än kanske lite väl dömande, nördar ner sig i fixeringen vid bröst och könshår i Haruki Murakamis mastodontböcker.

Den finns där onekligen, även i andra delen av det senaste stora romanprojektet ”Mordet på kommendören”. Men vad beror den på? Författarens egen läggning – eller finns här kulturella skillnader, som trots att Murakami är så populär i väst, går förlorade i översättningen? 

Könshår som länge varit förbjudet på bild i Japan, anses som höjden av sexighet. Att skriva om det är i den japanska kontexten fortfarande lite subversivt, till och med om det är en äldre herre som Murakami som gör det. Och de många beskrivningarna av knoppande bröst, som en västerlänning uppfattar som barnpornografiska, verkar i öst kunna betyda många fler saker.

Kvinnorna i sitt liv

Med allt det här vill jag säga att del två av ”Mordet på kommendören” – ett verk som jag trodde skulle handla om Konsten och Evigheten – helt zoomar in på berättarjagets, vår 36-årige porträttmålares, förhållande till kvinnorna i sitt liv. 

Frun, dottern, älskarinnorna, eleverna och väninnorna, alla får de hedersplatser i denna storartade hyllning till det lilla livet. Rutinerade Murakami-läsare är förstås bekanta med författarens faiblesse för att skildra hemarbete som matlagning, tvätt och inköpsrundor, alltsammans välkomna avbrott i berättarjagens ofta monotona konstnärstillvaro. Här görs de plötsligt till själva huvudsaken.

Boten mot livets meningslöshet ligger i vardagsrutinernas stilla glädje.

I ett slag känns det övernaturliga händelserna från första delen – mysteriet med tavlan på vinden, det farsartade uppdykandet av en 60 centimeter lång kommendör iförd medeltida kläder, hemligheterna hos den åldrade men brutale IT-miljardären på andra sidan dalen, den trevande vänskapen med flickan Marie som är en levande inkarnation av berättarjagets döda syster – oerhört perifera. Inte bara för läsaren utan tack och lov även för författaren.

Som rätt modigt överger sitt ursprungliga floskulösa synopsis för att hänge sig åt ett berättande som flyter på lika ohämmat romantiskt som i genombrottsromanen ”Norwegian wood”.

Och om det finns någon sentens här, är den att boten mot livets meningslöshet ligger i vardagsrutinernas stilla glädje. 

Murakami som zenmästare (om än gubbsjuk), ja, varför inte!

 


Ulrika Kärnborg är författare och litteraturkritiker på Expressens kultursida. Hennes senaste bok är "Saturnus tecken".

 

ROMAN

HARUKI MURAKAMI

Mordet på kommendören. En föränderlig metafor.

Översättning Vibeke Emond

Norstedts, 423 s.


LÄS MER - Ulrika Kärnborg: Jag uppskattar inte Murakamis tuttfixering
 

 


I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen, denna gång med gästerna Katarina Bjärvall, aktuell med boken "Störningen: adhd, pillren och det stressade samhället" och Expressens kulturskribent Isobel Hadley-Kamptz. Kultur-Expressen finns också som podcast.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!