Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Knut Kainz Rognerud / Det stora bankrånet

Foto: Ints Kalnins
Anders Ehnmark läser Knut Kainz Rogneruds bok om banken som tog det säkra före det osäkra.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

KNUT KAINZ ROGNERUD | Det stora bankrånet | Albert Bonniers, 381 s.

Det står en liten snäll sparbank i rött tegel mitt i de våldsamma händelserna hösten 2008, då marknaden gick i spinn: Frenninge Sparbank i Skåne, grundad 1913, inriktad på lagoma summor ut och in.
Det är ett fint hus, en villa närmast, med enkeldörr och en ganska bred trappa där kunderna kan granskas på vägen in. Kyrktornsprincipen gäller: man ska kunna se låntagaren från kyrktornet, annars är det farligt.
Den lilla banken ligger efter på alla områden, vilket visar sig vara dess styrka. Då den 150 år gamla sparbankrörelsen kommersialiseras sätter sig Frenninge på tvären. Förstår inte. Inga koloniala äventyr i Baltikum lockar spararna i den där breda, runda trappan. Swedbanks uppgång och fall berör inte Frenninge. Chefen för sparbanken, Christer Sturesson, drar istället den gamla slutsatsen: ”Ska vi överleva får vi hålla oss på mattan”. Det visar sig vara riktigt. På mattan lever Frenninge Sparbank. Det är en korrekt marknadsställning.

Det är en ovanlig berättelse om krisen som DN-journalisten Knut Kainz Rognerud gör i Det stora bankrånet. På goda grunder skyr han det ganska nedgångna ekonomijournalistiska språket med dess snabbt skiftande, retoriska förklaringar på allt. Han har en idé om en stor berättelse där man rör sig från Frenninge och uppåt och ger sig tid med de minsta frågor. Vi ser hur skenet från Baltikum gör att hyggliga människor tappar fattningen. Dumheten får ett namn. Många små händelser förklarar den stora.
Jag läser med glädje, även om det kan bli oceaniskt. Henry Ford bygger oväntat en bilfabrik. Jacob Hansson i Vifolka byter namn och grundar imperiet Wallenberg. Lettland drömmer om att bli Europas Hong Kong. I Tallinn släcks nu gatlyktorna 3.27 för att spara ström. Då och då erinrar sig någon Adam Smith. Hans inflytande toppar sommaren 2008, verkar det.

Berättelsen grenar ut sig på ett roligt sätt, men det hade kanske behövts ett mer sammanhållet, essäistiskt sökande. Man får veta allt möjligt men börjar längta efter ett filosofiskt sökljus. Dock roligt.
Jag tänker på Karl Polanyis undersökning av ett liknande sammanbrott, Den stora omdaningen (1944). Han fann i stormen ett klassiskt svar: marknaden behöver bäddas in i demokrati. Annars går det åt helvete, nu som alltid.
I Frenninge tycks man ha vetat det hela tiden.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!