Knullbarhetens olidliga ensamhet

RECENSION. ”Männen i mitt liv” är en av de sorgligaste böcker jag har läst. Sofia Rönnow Pessah sammanfattar ett liv fram tills nu som en lång rad mestadels namnlösa ligg. Kronologiskt ordnade och redogjorda för rakt upp och ner i korta meningar och korta kapitel med korta förspel. Ibland är det som knapphändig porr. Ibland som bruksanvisning till en gymnastisk övning. Alla inblandade verkar oerhört vilsna. En del män tar i för hårt. Hon låter dem.

Nån är ”Sveriges snyggaste socialist enligt random person på Twitter”. Ett klipp från Nyhetsmorgon där han ifrågasätter tillväxt som mått på framsteg är ”kanske det sexigaste hon sett”. Det kapitlet läser jag med en annan uppmärksamhet, det kan inte hjälpas. Men boken handlar inte om männen, den handlar om juristen Sonia trots att den inte bryr sig så mycket om Sonia. Nästan ingen gör det utom ett fåtal av männen, men dem lämnar hon. För samtidigt som hon söker behovstillfredsställelse sätter hon sina egna behov sist. Den snygge socialistens genomskinliga lögner och hopplösa förvirring hindrar inte Sofia från att använda honom för att skaffa sig självrespekt. Som ”lösningen på mitt bottenlösa självhat”.

Supa, knulla, gå vidare. Supa, knulla, gå vidare.

På trottoaren, busshållsplatsen, krogen, Tinder. Suga tag i mannen. Få honom intresserad. Göra allt. Gå med på allt. Sonia låter sig tjänstvilligt reduceras till sexighet och knullbarhet och får effektivt tyst på prat.

Hon får kukar i alla hål men hålet i själen fixar sig aldrig.

”Han ska inte få reda på att om man tittar för länge i mina ögon så möts man till slut av tomhet”.

Hon frågar sig på något ställe om varför hon inte bara är att betrakta som en vanlig ”fuckboy” men kommer genast på att ”även om det är jag som är svinet är det han som knullar mig”. Hon får kukar i alla hål men hålet i själen fixar sig aldrig.

Varför känner hon sig så ful när hon är så fin? Varifrån kommer det bottenlösa självföraktet. Hon känner sig tjock och har helt slutat vänta på att en man tycker att hon är vacker. Det räcker att de stirrar på hennes bröst.

Efter fler än fyrtio ligg raggar hon upp en kvinna, och ändrar inställningen på Tinder, men märker att kvinnor vill prata. De vill komma nära och ber om lov när de tar på henne. Så hon slutar med kvinnor och byter tillbaka till män på Tinder. 

Det finns inget slut. Bara nya tomrum att fylla.

Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressen Kultur.