Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Knausgård har skrivit en melankolisk pärla

”Fuglene under himmelen”
Karl Ove Knausgård. Foto: Thomas Wågström. / Forlaget Oktober.
Therese Bohman.

Med ”Fuglene under himmelen” återvänder Karl Ove Knausgård till fiktionen.

Therese Bohman njuter av hans anspråkslösa men starka vardagsskildring.  

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Sedan den monumentala framgången med ”Min kamp”-sviten har Karl Ove Knausgård ägnat sig åt att skriva nästan allt annat än romaner. Fyra brevböcker till sin ofödda dotter, två essäböcker med fotografen Thomas Wågström, en bok om fotboll med Fredrik Ekelund, en samling med essäer och en med artiklar, och en bok om Edvard Munch.

Norsk ikon

Och vi som längtar efter en riktigt fet roman får längta vidare. Knausgårds senaste alster, ”Fuglene under himmelen”, är en liten novell, ursprungligen skriven på beställning av Festspelen i Bergen, där Knausgård ger sig i kast med ännu en stor norsk kulturikon. Här handlar det om Henrik Ibsen, och om att skriva en modern version av ”Peer Gynt”:s Solveig – den självuppoffrande kvinnan som ägnar livet åt att vänta. Samtidigt är den kopplingen varken självklar eller på något vis nödvändig för läsningen.  

Berättarjaget i ”Fuglene under himmelen” är en medelålders kvinna som varvar sitt arbete på sjukhuset med att ta hand om sin åldrade mor i barndomshemmet. En dag meddelar hennes vuxna dotter att hon kommer och hälsar på. Det kanske finns en anledning till det hastigt påkomna besöket, men vad?

Rörande porträtt

Det hela utvecklar sig till ett rörande och värdigt porträtt av en kvinna som liksom försöker att göra sitt bästa. Hon är inte självutplånande i sina försök att vara till lags, hon kämpar på så gott hon kan med livet som det har blivit.

Det är också en påminnelse om hur bra Knausgård är på att beskriva det vanliga och vardagliga, det som utgör så stor del av tillvaron, och ge även det ett värde. Lyhört skildrar han allt det där outsagda som kan ligga och guppa under ytan i en familj, oförmågan att riktigt nå fram till varandra trots att man så gärna vill. Här är det lågintensivt och mättat, i vissa stycken nästan thrillerartat, trots att den yttre dramatiken aldrig blir särskilt stor.

”Fuglene under himmelen” är kort och anspråkslös, men en melankolisk liten pärla. Så mycket känslor på så liten yta.

NOVELL

Karl Ove Knausgård

”Fuglene under himmelen”

Forlaget Oktober, 62 s. 

Therese Bohman är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste roman är "Aftonland".