Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Katrine Kielos om "Bögjävlar"

Författarna till "Bögjävlar" gör uppror mot normen.
Antologin Bögjävlar är en ursinnig uppgörelse med den svenska gaykulturen.
Katrine Kielos läser en av årets mest lysande och radikala politiska böcker.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

BÖGJÄVLAR | Daniel Björk, Tomas Hemsted, Petter Wallenberg, Roger Wilson, Stefan Ingvarsson | Atlas

Vad som utger sig för att vara ett utfall mot konfetti, schlager och Peter Jihde-frisyrer är i själva verket en av årets intressantaste politiska böcker. Antologin Bögjävlar är en ursinnig uppgörelse med den svenska gaykulturen: bögens villkorliga frigivning i folkhemmet. Bögen som tjänare. Han som klipper vårt hår, arrangerar våra blommor, hjälper oss att shoppa och roar oss med hjärndöd schlager. Han som är den tredje vägen mellan manligt och kvinnligt. Rosa och asexuell, frigiven för att lära den heterosexuella kvinnan att suga kuk och den heterosexuelle mannen att shoppa.

Färgerna i den
regnbågsflagga som en gång stod för mångfald representerar i dag enligt författarna snarare tvånget på att inordna sig i den färggranna begränsande bögnormen.

Av det lättsamma
i bögkulturen som en gång fungerade som vapen mot lidandet finns bara lättsamheten kvar. Kommersialiserad lättsamhet. Bögen måste roa majoritetssamhället i utbyte mot att bli sedd. Musik som lanseras mot gaymarknaden vänder sig samtidigt till flickor i förskoleåldern. Är bögar och dagisbarn på samma kulturella nivå? Är inte den typen av kollektiv idiotförklaring förtryck?
Bögen har tvingats in i rollen som den villigaste och mest lättlurade konsumenten. Kapitalismen kom på att rosa pengar inte luktar och socialdemokratin att världens enklaste sätt att uppfattas som ett modernt parti var att krama gaykulturen. Den socialdemokratiska aristokratin lyssnade på schlager redan tidigare, nu kunde man göra det under radikal flagg. Bögar betalar också skatt, alltså är bögar också häftiga!

Men bögens erfarenheter måste till varje pris hållas utanför den manliga erfarenheten. Endast så kan svenska folkets nära-bög-upplevelser bli harmlösa. När Linda Skugge resonerar kring fördelarna med en bögson syftar hon enbart på att hon vill ha en asexuell, mammabunden shoppingpartner. Det är inte tolerans.

Bögjävlar beskriver den press som finns på bögar och bögkultur att ständigt vara representativ. Det är den identitetspolitiska tragiken: Anledningen till att du får vara med är för det du representerar, om du då inte är representativ har du ingen plats.
Den här boken borde ha skrivits för länge sedan. Internationellt har debatten funnits i flera år. Daniel Björk, Tomas Hemstad, Stefan Ingvarsson, Petter Wallenberg och Roger Wilson gör allt det som övrig svensk nöjesjournalistik är för feg för. De skriver politisk analys av populärkultur. Det är radikalt, lysande och beundransvärt.