Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Kan gymmet vara en revolution för kvinnor?

Sara Martinsson är journalist, författare och tyngdlyftare.
Foto: Magnus Liam Karlsson
Elin Grelsson Almestad är kritiker och författare.
Foto: MATILDA RAHM / ATLAS

Sven Lindqvists klassiska essä ”Bänkpress” har fått ett feministiskt svar. 

Elin Grelsson Almestad följer med Sara Martinsson på ett tungt tankepass.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. ”Min dröm är att bara få vara en hjärna i en skål”, skrev jag i en dagboksanteckning under de sena tonåren med ätstörningar. Jag kommer att tänka på den raden när jag läser journalisten Sara Martinssons essäbok ”Knäböj. Om kvinnor och styrketräning”. För du behöver inte vara sjuk för att ha den sortens uppdelning mellan tanke och kropp. 

”Förfrämlingsprocess”, kallar Martinsson utvecklingen av den allmänna synen på kroppen, från Descartes dualism på 1600-talet till den samtida idén om kropp som något som ska och kan styras och tuktas av huvudet. I ”Knäböj” använder hon sig av sin egen erfarenhet av att som kvinna upptäcka och börja älska tyngdlyftning som utgångspunkt för reflektioner kring samtid och idéhistoria om träning, kön och klass.

Boken står i dialog med Sven Lindqvists klassiska bok ”Bänkpress” (1988, nyutgiven 2020 på Nirstedt/Litteratur), om att som intellektuell upptäcka styrketräning och om bodybuildingens historia och filosofi. Lindqvist menar bland annat att styrketräningen är en sorts reformism, där kroppen byggs i små steg. Martinsson instämmer delvis med Lindqvist, men tillägger ”Att som kvinna försöka hitta gränserna för den egna kroppens potential kommer aldrig att ha något att göra med reformism. För en kvinna är att bli stark alltid en revolution”. 

Men är det verkligen en revolution att hänge sig åt någonting som träning, en stark statusmarkör i dagens samhälle tillika en snabbt växande industri av gymkedjor, fitnessprofiler och träningsprogram? Är det inte också en form av underkastelse under den allt starkare hälsoismen? 

”Är jag bara en passiv nihilist?”, frågar sig Martinsson och hänvisar till filosofen Simon Critchleys resonemang om att samtiden skapar människor som hellre än att agera i världen ägnar sig åt projekt och nöjen för att fullända sig själva. Så vrider och vänder hon på sina egna och andras tankar. Rör sig mellan gymgolv och tanketradition, med en personlig, påläst och stilistiskt säker ton.

Så lyckas Martinsson fördjupa och komplicera den samtida diskussionen kring träning.

Vari ligger det radikala i att lyfta tungt som kvinna? Finns det en revolution i sprängandet av den egna kroppens gränser? Martinsson hänvisar till teoretiker som Eva Illouz och Iris Marion Young som menar att en av de främsta orsakerna till att kvinnor har en komplicerad inställning till kroppen är att vi, till skillnad från män, lärt oss att se kroppen som enstaka delar i stället för en helhet. Vi ser på delarna med en yttre blick som granskar och påtalar vad som kan förbättras. Inte konstigt att vi blir förfrämligade inför våra kroppar. 

”Jag letar efter ett hem i mig själv”, skriver Martinsson om nötandet vid skivstången. Själv hittade jag det hemmet via både dansklasser och styrketräning med fria vikter. Två träningsformer som utifrån skiljer sig markant; det ena starkt kvinnligt kodat och det andra traditionellt manligt, sprungna ur olika klasskikt. Ändå har de mycket gemensamt. Teknikövandet, behovet av absolut fokus och känslan i att klara det man inte tidigare bemästrat – oavsett om det är en piruett eller att ta den egna kroppsvikten i marklyft.

Så lyckas Martinsson fördjupa och komplicera den samtida diskussionen kring träning. Å ena sidan är det en klasskiktad anpassning till rådande hälsonormer. Å andra sidan är det ett sätt att, som Martinsson så vackert beskriver det, ”växa ihop med den egna kroppen”. Att kvinnor tagit plats bland de fria vikterna, lyfter tungt och spränger såväl skjortknappar som könsföreställningar med sina muskler är förhoppningsvis en öppning mot en träningsvärld för alla sorters kroppar och rörelser.


SAKPROSA

SARA MARTINSSON

Knäböj. Om kvinnor och styrketräning

Weyler, 211 s.


Elin Grelsson Almestad är författare och kritiker på Expressens kultursida. 



Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=78147&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.