Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jonas Karlsson odlar sin egen trädgård

Jonas Karlsson. Foto: Magnus Liam Karlsson.
Foto: OLLE SPORRONG

Jonas Karlssons nya roman är som en mogen variant av ”Pojken med guldbyxorna”.

Gunilla Brodrej lyssnar på när Jonas Karlsson läser ”Regnmannen”.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | BÖCKER. Läsa eller lyssna? När en av Sveriges bästa skådespelare, Jonas Karlsson, läser in sin egen roman ”Regnmannen” är valet lätt. Ledigt iklär sig Karlsson de olika rollerna; den småborgerliga och pladdriga grannen ”Lillan” som tar större plats än vad hennes smeknamn antyder, den allvetande grannen Burman med sina dryga kommentarer. Huvudpersonen heter Ingmar Karlsson, med efternamn som författaren och förnamn som Sveriges mest kände regissör. Säkert ingen slump för här finns tankar om att verka och arbeta på en teater.

Magisk realism

Undertiteln är ”En trädgårdsberättelse” och trädgården är en tacksam symbol och spelplats. Rosorna, minnet av Ingmars avlidna fru Inger står och vissnar i sommarhettan. Det har inte regnat på länge och nu råder bevattningsförbud. Och in i bilden kommer den magiska och absurda realism som Karlsson gett uttryck för tidigare. Han blir en ”regnman”. Det är som Max Lundgrens ”Pojken med guldbyxorna”, fast i stället för sedlar ur byxan öppnar sig himlen så fort Ingmar skruvar på kranen. Och till slut måste någon betala.

Ingmar har lämnat ett rikt teaterliv bakom sig. Han har regisserat ett femtital föreställningar, varit teaterchef, samt gjort skandal. Nu, långt från scenen, har han alltså fått makt över regnet. Och det blir besvärligt när han får uppmärksamhet av kommunpolitiker och medier:  

”Det var klart att han njöt av tillbörlig uppskattning och vördnad men han blev också osäker när andra människor kom och satte ord på vad det var han gjorde.” 

Hur gör du?

Det där skulle kunna vara en uppburen skådespelares reflektion, och på så vis kliver Karlsson omkring i sin egen trädgård. Regnet kanske är en metafor för gåtfull framgång på en scen – hur gör du liksom?

”Regnmannen” är en sympatisk och lågmält humoristisk berättelse om att bli gubbe, men också en berättelse om att skapa. Om att följa sin egen röst. Romanen rör sig aldrig utanför tomtgränsen, har inga stora anspråk, gör inget väsen av sig. Men jag gillar sällskapet.

 

Roman

Jonas Karlsson

Regnmannen – en trädgårdsberättelse

Wahlström och Widstrand, 256 s.

Bonnier Audio, 5 h 58 min

 

Gunilla Brodrej är kritiker och scenkonstredaktör på Expressen Kultur.

I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen, denna gång med Gunilla Brodrej och Katarina Wennstam i ett samtal om dokumentären ”Älska mig för den jag är” och dess efterverkningar.