Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jobbig prosa om jurister

Ulf Lindström.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Roman

ULF LINDSTRÖM | Jobs bok | W&W, 393 s.

 

Förmågan att imitera busets språk brukar ses som en oumbärlig dygd i kriminallitteraturen. Premissen är att bokskrivande är en medelklasssysselsättning som bör skämmas lite grann över detta faktum; mardrömmen är förortsgangsters som uttrycker sig som skurkarna i någon Stieg Trenter-roman.

Fast ibland är dilemmat det omvända. Ulf Lindströms "Jobs bok" - icke att förväxla med det anonyma litterära mästerverket med samma namn - bär undertiteln "roman om brottslingar", men den handlar om jurister. Personligen har jag inga problem med påståendet att dessa kategorier kan tänkas sammanfalla ur moralisk synvinkel, men i denna roman är förväxlingen snarast social, så att advokaten Andreas Falck, berättare i stora delar av boken, uttrycker sig som en krönikör i Situation Stockholm: - "vi knäppte kavajens översta knapp inom samma tiondels sekund; det kallas parallelladvokatyr, en ny OS-gren."

 

Detta kunde ses som ett - visserligen valhänt - gestaltande grepp. Men hela romanen är berättad i samma flåsiga, speedade, överspända tonfall. Det sägs ibland att prosastilen står i vägen för läsaren, men denna nöjer sig inte med att stå: den hoppar, skriker och fäktar med armarna.

Bakom den anar man emellertid en miljö jag gärna skulle ha velat se genom en kameralins utan fingeravtryck - tillvaron som landsortsadvokat i Borås, med alla dess arbetsplatsintriger, fyllekvällar på puben och konfrontationer med lokala maktstrukturer (både officiella och illegala). Ett slags kombination av Maria Lang och Lars Tunbjörk. Dessutom en arketypisk historia om skuld, hämnd och upprättelse, om män som ömsom försöker fly, ömsom göra upp med det arv deras omöjliga farsor lämnat efter sig.

"Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila" som det heter i Jobs bok (originalversionen); "ångest kommer över mig." Det, får man säga, är en upplevelse som verkligen förmedlas till läsaren. Fast kanske inte på det sätt som var avsett.