Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jesus har blivit hans nya drog

Matti Ollikainen är författare och musiker i Franska trion.
Foto: Kaunitz-Olsson
Nina Lekander är författare och kritiker.
Foto: BEATRICE LUNDBORG / DN / TT / TT NYHETSBYRÅN

Matti Ollikainen pratsjunger sig igenom tillvaron.

Nina Lekander läser hans kompromisslösa prosalyrik.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Man kan både rekommendera och avråda från att lyssna på Franska trion medan man läser dess sångare och pianist Matti Ollikainens rufsiga men ofta roliga bok ”Trasiga toner”. Läsron kan störas av sprittande stomp och dansben. Av ivrigt bläddrande efter de många, kanske alla låttexter, som rytmiskt ryms. En kan till och med lockas att yla med i Ollikainens expressiva sångstil.

Det är kanske så som det första kapitlet rubriceras: ”Musiken vinner alltid över språket”. Något kryptiskt påstås att i sångerna kommer man förbi orden, och i ”poesin bryts orden samman och man slipper dom på det viset”.

Nåja. Ollikainen dribblar mellan konstarter, tonfall och stilnivåer. Han strör ut glimtar och anekdoter från uppväxten i Tornedalen; somt sorgligt, somt dråpligt. Den sanning som gärna prisas är en ”lika god kålsupare” som lögnen. En del liknar lite slarviga dagboksanteckningar där Nietzsche paras med Kalle Anka för att helt plötsligt kopplas om till ”turnébussen med en flaska portvin och några 7,2-procentiga starköl. Botade och fördärvade mig på en och samma gång.”

Lite som P O Enquist i ”Ett annat liv”, men med Jesus som den nya drogen.

Okej. Mannen som gav oss refrängen ”Ge spriten en chans, ge spriten en chans / Annars så kommer du ingenstans”, har alltså kommit ut ur spriten. Lite som P O Enquist i ”Ett annat liv”, men med Jesus som den nya drogen. Om än icke så mycket att det blir alltför påfrestande för en hedning.

Ollikainens såväl prosa som lyrik utmärks av en smått kjellhöglundsk samtalston, som om han faktiskt stod och kved – bluesigt, jazzigt eller rockigt – på en scen. Pratsjunger sig igenom en tillvarons slingrande korridor kantad av diskbänks- respektive surrealism. Mot en kärlek som faktiskt finns.

Och just som jag tycker att han blir för högtravande, sentimental eller barnslig bryter han med något tragikomiskt, typ: ”Och jag sprang en gång mot solen / Men när jag slutligen kom nära, så brände den mig inte / Men den började förvandlas till en tråkig kompromiss”. Författaren själv kompromissar nog ogärna. Han väljer alltid ”aldrig” oftare än ”alltid”.


Prosa och lyrik

MATTI OLLIKAINEN

Trasiga toner. Från Ullatti till Franska trion

Kaunitz-Olsson, 296 s.


Nina Lekander är författare och medarbetare på Expressens kultursida.



Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=78997&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.