Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Järvinen är bäst när hon tar ut svängarna

Anna Järvinen.
Foto: Mattias Edwall.
Anna Järvinen.
Foto: Mattias Edwall.

Anna Järvinens romandebut påminner om en dagbok.

Valerie Kyeyune Backström blir inte klok på formen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. När Anna Järvinen romandebuterar måste jag bekänna färg. Jag blir helt inte klok på formen, fast jag försöker. Dessa sidor, ofta med några tunna rader, har diktens disposition utan den stringens, orättvist eller ej, det kräver. 

”Dröm natten till i dag” påminner om en dagbok, men i sådana fall en beställd sådan – det är för självmedvetet, samtidigt som de korta bilderna lämnar för litet till läsaren. Författaren talar till ett Du – som verkar vara en svunnen älskare, en ex-make. Hon beskriver åldrande, kropp, konstnärskap, åtrå.

Järvinen hoppar mellan bilderna och berättelserna, ena stunden gravallvar för att nästa stund tala om något så prosaiskt som en badrumsrenovering.

Ibland får boken för mycket av kåseriets ton, vilket blir störande i denna så koncentrerade form.

Och därför går jag under läsningen från att känna mig konfunderad, och kanske litet irriterad, till att kapitulera.

Bäst är det när Järvinen tar ut svängarna och vågar stanna kvar i händelser. Det är i beskrivningarna av morföräldrarna och uppväxten det verkligen blixtrar till. I början har hon bråttom att hoppa vidare, men sen vågar boken stanna upp, mer och mer.

Och därför går jag under läsningen från att känna mig konfunderad, och kanske litet irriterad, till att kapitulera. För till slut blir boken en berättelse om ensamhet, förlust, död och arv. 

Om vad en omhändertagande vuxen kan göra med en, men också vad en som inte är det gör med en. Om kärleken som fick ta plats, och den som försvann, och den som aldrig fanns.

För det är inte i den strama formen, utan i de längre texterna Järvinens verkliga talang kommer fram. Det är fortfarande en koncentrerad form av skrivande, men inte anemiskt, utan bara precist och välavvägt. Och kanske behövdes denna startsträcka, detta omkringtassande, för att bokens crescendo verkligen skulle komma med full kraft. 



Roman

ANNA JÄRVINEN

Dröm natten till i dag

Förlaget, 131 s.


Valerie Kyeyune Backström är kritiker på Expressen Kultur.