Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jag längtar efter den lyckliga Jörgen Lind

Poeten Jörgen Lind.
Foto: KARL KROOK / ALBERT BONNIERS
Nina Lekander är författare och medarbetare på Expressens kultursida.
Foto: ELISABETH OHLSON WALLIN / NORSTEDTS

Nina Lekander läser Jörgen Linds ”Mott” och tappar bort sig i mörkret.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Så begynner Jörgen Linds diktsamling ”Mott” mystiskt och dystert: med ”bibliska” axplockare som samlar ”kolbitar som fallit / från godsvagnarna” längs ändlösa motorvägar vid ett ”Hinterland” – vad det nu betyder? Rätt mycket, visar det sig enligt tyska och engelska Wikipedia. Men en första association till gränsland och krigsområden visar sig inte vara helt fel. Är detta en elegi över Europa?

Ja, här är vi uppenbart ”virvlande mott i det europeiska / huset, boss skingrat för / vinden”, även om det trots allt finns kärlek. På ungerska, märker jag efter ännu ett nätsök: ”szerelem”. Vackert, sorgligt. Lind tycks fortsätta att färdas längs de banvallar som jag minns från hans förra diktsamling. Sorg, men också omsorg – om det så gäller ”barnet” eller de ”blundande narkomanerna” som står stilla och vajar ”som blommor / nere vid torget.”.

Efter fascinationen för detta skälvande liksom libretto, eller skiss till ett centraleuropeiskt-ryskt filmmanus: konfys blir jag av sex sidor som börjar så här: ”--- svävande huvud --- röda mörker --- huvudet svävar —”.

Känner mig ibland lika vilsen som när jag trasslar med ojordade eluttag.

Jag tappar bort sammanhanget, även om dikt väl inte kräver tydliga riktlinjer. Men själv har jag nog behov av slika, något slags om inte ordning så jordning, jordande. Känner mig ibland lika vilsen som när jag trasslar med ojordade eluttag eller fallerande uppkoppling.

Senare, att bli sig själv, att inte kunna bli sig själv, självskada och skära sig – emotionell instabilitet som det väl heter nu för tiden. ”Du skakar dig / ut ur dig själv / Ut ur ljuset / som ska överge oss / alla”.

Men glad blir jag först av dikten som inleds med ”En handfull frö till fåglarna, / det knappt hörbara / kvittret bland de vintertunna / grenarna.”. Fast de är snart nog ”väsenslösa” gäster som övergår i ett troligen mänskligt martyrium.

Hallå Jörgen Lind, ge oss lite av det där lyckliga, kvillrande och charmiga från dina tidiga diktsamlingar snart!



LYRIK

JÖRGEN LIND

Mott

Albert Bonniers, 122 s.



Nina Lekander är författare och medarbetare på Expressens kultursida.



Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=77629&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.