Inte visste jag att Maria Lang bjöd på lesbianism

RECENSION. Carina Burman – detta trägna lärdomsmonster eller -moster – skyr inga utmaningar eller genrer. Med ”Drottningar och pretendenter. Om guldålderns deckarförfattarinnor” befäster hon sin redan lagerkrönta ställning. Med guldåldern menar hon de brittiska deckarna under mellankrigstiden och de svenskspråkiga lite senare. 

Utan några som helst jämförelser känner jag igen mig i Burman i ett särskilt avseende: det omvälvande bytet från barnlånekort till vuxenlånekort på bibblan. När man hade läst nog av hästböcker och Enid Blyton och äntligen fick gå lös på blodisande deckare. En ”övergång mellan ungdoms- och vuxenlitteraturen”, som Burman uttrycker det. Liksom jag begynte hon med Agatha Christie. Vilket fick mig att läsa om ”Ett mord annonseras” (utan att alls hänga med i svängarna lika bra som när jag var ung).

Den moderna svenska deckarboomen ger vår ciceron inte mycket för, de är sällan lika välskrivna som de klassiska. ”Sayers är en språkkonstnär av rang, medan den mindre lysande Christie i varje fall har en fungerande bruksprosa.” Christie får en del på huden för klassfördomar och antisemitism, Dorothy Sayers kommer bättre undan med sin akademiska lärdom och feminism, samt hennes många allusioner och klassiska citat. Sayers kan rentav ta åt sig äran för Burmans äktenskap: I Uppsala träffade hon en kille som hade flera Sayers i sin bokhylla: ”Reader, I married him.”

Det är omöjligt att redogöra för omfattningen i denna digra volym. Brittiska, svenska och finlandssvenska ”författarinnor” (ibland även författare) virvlar förbi och föräras epitet som drottningar, pretendenter och en av dem pretendent ”med prinsesstitel” – Elsa Fejmert alias Louisa Martin som jag aldrig har hört talas om förr. Gäller för övrigt många namn. Bara tacktext, litteratur- och bildförteckning, verk- och personregister upptar 31 tättskrivna sidor. En ambition och noggrannhet som inte alla förlag kostar på sina fackböcker.

Själv tänker jag omedelbart infoga 'kvackelmagad' i mitt ordförråd.

Burman skriver såväl kärleksfullt som analytiskt kritiskt, och som nämnt stundom personligt. Hon skriver extremt väl, korrekt och ofta skojigt. Själv tänker jag omedelbart infoga ”kvackelmagad” i mitt ordförråd. Man kan ju verkligen vämjas inför alltför detaljerade eller grova våldsskildringar utan att vara överdrivet känslig.

Här passerar alltså mängder av deckarskribenter. Och även en okunnig lärjunge lär nyfiket lockas till läsning av varje spetsig kapitelrubrik. Ta Loulou Forsell (1922–1954) med rubben ”Sex, droger och opera”, vilken kvinna, vilket liv: ”uppvuxen på Kungliga Operan, blev angripen av en björn och rymde från Beckomberga i flygplan.” Hon skrev tydligen lika gränslöst som hon levde. Jag letar idogt men förgäves efter hennes böcker på diverse bibliotek men hittar bara ett ex av ”Mord i pingst” på Bokbörsen à 600 kronor plus frakt.

Ett nöjsamt problem med ”Drottningar och pretendenter” är således begäret att nyläsa eller läsa om åtskilliga godbitar. Vi får också njuta ett rikt bildmaterial. ”Kamratfesten” i en pocket lika sliten som min mormors ex gjorde mig nästan gråtfärdig. Andra omslag från fordom är oerhört eleganta och listiga i 1940- och -50-talsstil.

För mig var det också en överraskning att exempelvis Maria Lang var så pass ekivok.

Lite svårt är dock att försöka tolka ofta blott angivna engelska titlar när man enbart har läst dem i svensk översättning. Att den lätt feministiska ”Gaudy night” är just ”Kamratfesten” tog ett tag att nöta in.

För mig var det också en överraskning att exempelvis Maria Lang var så pass ekivok, liksom förekomsten av lesbianism i flera verk. Samt att Bang var en så flitig och ofta barsk deckarrecensent.

Det hela avslutas fosterländskt fanfariskt: ”Kerstin Ekman vidgade gränserna för deckargenren och lämnade den, men hon återkommer alltid till den. Hon är en drottning som abdikerat men ändå regerar sitt rike. På så sätt påminner hon en smula om drottning Kristina, och just så majestätiskt är hennes författarskap.”

Nina Lekander är författare, journalist och medarbetare på Expressens kultursida.