Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

I hans rymdberättelse tvingas vi leva för evigt

Sam Ghazi. Foto: MAGNUS LIAM KARLSSON / NORSTEDTS
”Teonauterna”.
Ulf Olsson. Foto: BJÖRN DALIN / STOCKHOLMS UNIVERSITET

I ”Teonauterna” reser människorna i väg för att möta Gud i rymden.

Ulf Olsson uppskattar Sam Ghazis blick för detaljer.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. En roman om att ”få resa längre bort än någon annan människa” – Sam Ghazis andra roman är tryggt förankrad i science fictions tradition. ”Teonauterna”, eller ”gudsfararna”, rusar i sju år genom rymden, men något går fel, och till slut styrs rymdskeppet av ”en människa, en maskin, och ett spöke”.

Framtidsvisionen finns där, som genren kräver. Och de bildade referenserna, ironiska eller raka. Liksom fantasin: den Gud som teonauterna möter är bara en gigantisk trögkrypare, det mycket lilla djur som faktiskt kan överleva i rymden, och som här antagit gigantiska proportioner. Också människan överlever sig själv när kroppen dött, om än som en skugga: hon blir ”ett knippe ettor och nollor” som tillsammans bildar en ”digital deg att knåda”.

Cirkelsåg, sax och mejsel

Ghazi är intresserad av hur människor tänker och känner, rör sig och förhåller sig. Också i denna digitala värld – som vi naturligtvis redan befinner oss i – härjar förlusten av en älskad, och den uppburne teonauten Adam bryts sakta ner efter förlusten av sin Jasmin.

Även romaner är maskiner som måste fungera. Också romaner knådar sina gestalter i en alfabetisk kod. Men ”Teonauterna” linkar ibland fram genom språkrymden, dess motorer arbetar egendomligt spänningslösa. Bäst, och mest talande, är romanen när den går ner i det lilla, i de krympande utrymmena, in i det klaustrofobiska. Eller in i en död delfins kropp, brutalt blottlagd med cirkelsåg, sax och mejsel.

Så är 'Teonauterna' en allvarstyngd farkost.

Eller i bilderna av Jasmin, instängd i sin skuggtillvaro som digitaliserat kameraöga, som levande död oförmögen att ingripa och berövad alla flyktmöjligheter. Det är den digitala epokens människa.

Så är ”Teonauterna” en allvarstyngd farkost. Men här finns också roliga detaljer: planeten Trögkryparen är en upptäckt av stolta astronomer i Teheran. Kanske är det i sådana detaljer som romanen faktiskt förutsäger framtiden?

 

 

LÄS MER – Malte Persson: Minns du dagen när utomjordingarna kom?

ROMAN

SAM GHAZI

Teonauterna

Norstedts, 246 s.

Ulf Olsson är professor i litteraturvetenskap och medarbetare på Expressens kultursida.