Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

I den här historien sätts allt på spel

Hanna Krall.Foto: Ersatz / Ersatz
”Den inneboende.”
Ulf Olsson.Foto: BJÖRN DALIN / STOCKHOLMS UNIVERSITET

Hanna Kralls roman ”Den inneboende” rör sig från nazism till kommunism, mellan det polska och det judiska.

Ulf Olsson läser en appell för modet hos människan.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Någon – en major Krall - får en örfil av en tysk officer. Kränkande – men det är ändå inte som att få en gevärskolv i huvudet så att man går snabbare, inte som att slås med stövelklackar när man ligger ner. 

Återigen inventerar Hanna Krall Polens historia, men hon gör det tätt sammanvävt med sin egen historia. Det handlar om svart och vitt, om judiskt och polskt, om svärtan och ljusheten – och om hur polerna kastas om. Som med den kommunistiska diktatur som avlöste den nazistiska terrorn.

Ett tungt stoff, med andra ord – men Krall skriver en prosa som pilsnabbt sticker i väg, åt sidan eller framåt, uppåt eller bakåt. Det innebär också att hon rör sig mellan verklighet och inbillning.

Romanen heter ”Den inneboende”, men hon fixeras aldrig. Texten liksom rör sig, vägrar att fånga in sina gestalter alltför lättvindigt. Den inneboende är Hanna Krall själv, en judisk flicka som göms undan nazisterna och deras polska kollaboratörer, eller en blond flicka: vitt och svart byter hela tiden sida.

Krall talar med sig själv, prövar sin historia – liksom det våldtagna landets historia.

Man kunde kanske anklaga Krall för att krångla till sin historia. Men det hon sätter på spel handlar om något för viktigt: hur artikulerar man smärtan, rädslan – svärtan? 

Krall talar med sig själv, prövar sin historia – liksom det våldtagna landets historia. Hon konstruerar sig själv, inbillar sig själv, konstruerar nya biografier åt sina närmaste och sig själv – och framställer så en viktig del av europeisk historia.

I den historien kan en enda bokstav i ett namn betyda skillnad: mellan judiskt och polskt, mellan polskt och tyskt. Eller en flicka kan stint titta ner i trottoaren medan hon sparkar på en sten – hennes mörka ögon kunde annars avslöja henne för en misstänksam betraktare.

Hennes frågor om hur man väver strumpor av hår framställer Förintelsen i ett skärande absurt ljus.

Romanen besöker utrotningslägret Majdanek: guiden berättar att de avrättades hår användes i den tyska krigsmakten, som strumpor till u-båtsbesättningar. Krall frågar inte efter vilka de dödade var, men hennes frågor om hur man väver strumpor av hår framställer Förintelsen i ett skärande absurt ljus.

Och så då den kommunistiska diktaturen: ”livet upphörde att vara ett mysterium” eftersom diktaturen har svar på allt. Vardaglig, trist och den får också Kralls roman att gå lite på tomgång. Men den diktaturen kom att falla – men det känns som en annan värld, för länge sedan, när Solidaritet demonstrerade på Polens gator.

Till det krävdes mod. Och kanske är det vad Kralls roman i sista hand hoppas på: att det ska finnas mod – ”rädslan är det enda som jag fruktar på riktigt”. Det känns som världen förfärande snabbt närmar sig en motsvarande situation: då mod krävs. Eller som Krall uttrycker det: ”Det är en oerhörd ansträngning att frigöra sig från sorg, därför måste man hela tiden vara på sin vakt och inte låta sig gripas av den”. 

ROMAN

HANNA KRALL

Den inneboende

Översättning Julian Birbrajer

Ersatz, 147 s.

Ulf Olsson är professor emeritus i litteraturvetenskap och medarbetare på Expressens kultursida.

 

LÄS MER – Hanna Nordenhök: Aldrig mer vill jag svika en syster

LÄS – Daniel Sjölin: Till dig som är gift med en poet – och stannar

 

Är litteraturmannen utrotningshotad?

Elis Monteverde Burrau och Jack Hildén.

Ensamma, patetiska, kränkta, fattiga, bittra.

De unga författarna Elis Monteverde Burrau och Jack Hildén diskuterar frånvaron av unga författarmän i Sverige med Daniel Sjölin. Se det senaste avsnittet av veckomagasinet Kultur-Expressen.