Gabriel García Márquez Foto: Miguel TovarGabriel García Márquez Foto: Miguel Tovar

Gabriel García Márquez

 Foto: Miguel Tovar
Jan Gradvall, skribent och medarbetare i Expressen Kultur. Foto: Robban AnderssonJan Gradvall, skribent och medarbetare i Expressen Kultur. Foto: Robban Andersson

Jan Gradvall, skribent och medarbetare i Expressen Kultur.

 Foto: Robban Andersson

Hundra år och 30 000 cigaretter för Márquez

Publicerad

Jan Gradvall om en älskad romans födelsehistoria.

"Många år senare, inför exekutionsplutonen, skulle överste Aureliano Buendia påminna sig den avlägsna eftermiddag då hans far tog honom med för att visa honom isen".
Denna oförglömliga och virtuosa öppningsmening - tre tidplan i en mening - inleder Gabriel García Márquez roman "Hundra år av ensamhet". Vi är rätt många som håller den som en av bästa romaner som skrivits.

I senaste numret av Vanity Fair publiceras ett ögonöppnande reportage om romanens tillkomst. Förläggaren Paul Elie intervjuar Márquez agent, Carmen Balcells, bara några veckor innan hon i höstas gick bort i en hjärtattack.

Spanjorskan Carmen Balcells var nyckelfiguren bakom 1960-talets och 1970-talets boom för latinamerikansk litteratur. Att den bästa texten om "Hundra år av ensamhet" publiceras i glassiga magasinet Vanity Fair kanske kan tyckas överraskande.

Men det var Vanity Fair som året efter Márquez Nobelpris 1982 publicerade den lysande kortromanen "Krönika om ett förebådat dödsfall" i sin helhet.

 

Gabriel García Márquez hade också en bakgrund som en frilansjournalist som åtog sig precis alla uppdrag som betalade sig.

Han var redaktör för en glassig kvinnotidning och en annan tidning som specialiserade sig på brott och skandaler. Han skrev filmrecensioner, krönikor, var utrikeskorre. Under sin tid i Paris pantade han flaskor för att få det att gå runt. I Rom gick han en kurs i experimentellt filmskapande.

"Hundra år av ensamhet" skrevs i ett rum i Mexico City. Efter att Carmen Balcells fixat engelskspråkig utgivning av hans fyra första romaner vågade han satsa på att skriva romaner på heltid.

Under 18 månader lämnade han inte sin skrivmaskin. Han satte upp kartor på väggen över den fiktiva by han skapade, nålade upp ett släktträd över sju generationer.

Márquez skrev och skrev och rökte 60 cigaretter om dagen. Han lyssnade på lp-skivor med Debussy, Bartók och "A hard day's night" med Beatles. 30 000 cigarretter senare var han klar.

"Hundra år av ensamhet" var verkligen ett latinamerikanskt verk. Författare född i Colombia, bok skriven i Mexiko, först utgiven i Argentina.

 

När romanen gavs ut 30 maj 1967, två dagar före Beatles "Sgt. Peppers lonely hearts club band", skriver Paul Elie i Vantiy Fair att den orsakade Beatlemania-liknande hysteri i Buenos Aires och därefter hela den spansktalande världen.

Alla läste den, människor ur alla samhällsklasser.

Utgivningar på engelska och svenska dröjde till 1970, med lika översvallande mottagande som följd.

Den svenska första utgåvan på Tidens förlag har ett omisskännligt 1970-talsproggigt revolutionsromantiskt omslag: mustig mustaschdominerad illustration, män med gevär i förgrunden.

Den utgåva jag läste var en orange pocket på Wahlström & Widstrand med neutralt omslag med endast författarnamnet, titeln och en stor blurb på framsidan av Artur Lundkvist.

I dag har "Hundra år av ensamhet" sålt i 50 miljoner exemplar och influerat författare i alla världsdelar. Många har försökt köpa filmrättigheterna men Márquez vägrade fram till sin död våren 2014. Närmast kom producenten Harvey Weinstein som ville att italienaren Giuseppe Tornatore ("Cinema Paradiso") skulle regissera. De backade dock när de fick höra Márquez sista krav: "Vi måste filma hela boken, men endast släppa ett kapitel – två minuter långt – varje år i 100 år".

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag