Houellebecqs debut förutsåg alla incels

Michel Houellebecq.
Foto: Phillippe Matsas / Ellerströms förlag
Valerie Kyeyune Backström.
Foto: OLLE SPORRONG

Michel Houellebecqs debutroman ”Konkurrens till döds” ges ut på nytt i uppdaterad översättning.

Valerie Kyeyune Backström hittar en njutbar gestaltning av marknadens utarmning av livet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Incelmannen, var är du?

I Michel Houellebecqs debut ”Konkurrens till döds” så klart!

För i denna kortroman, följer vi en datatekniker, en mellanchef, i ett gråsåsigt Paris. Han jobbar, han plågas, han har ingen fritid. ”Du har ett liv. Det har funnits stunder då du hade ett liv. Förvisso kommer du inte ihåg dem så väl längre, men fotografier vittnar om dem.” Han har för länge sedan gett upp hoppet om en bättre, meningsfull tillvaro.

Dessutom finns sexproblemet där. Det skulle man kunna säga är romanens utlösande kraft, händelsernas motor.

När den gavs ut skulle man kanske klassat honom som desperat, nu finns i stället en ideologi han kan finna stöd i. Incel-rörelsen.

”Konkurrens till döds” var också en skräll när den kom, men nu har denna lilla pärla åldrats med behag, hittat nya klangbottnar hos den samtida läsaren.

När Ellerströms ger ut denna roman från 1994 på nytt, kommer den komplett med en liten varning.

Eller?

När Ellerströms ger ut denna roman från 1994 på nytt, kommer den komplett med en liten varning, en ganska märklig förekomst. ”I boken förekommer ord som kan uppfattas kränkande”.

För det är en klausul som snarare fördjupar än undviker kontrovers. Särskilt när man gör det på en författare som Houellebecq, knappast känd som Guds frommaste lamm.

Det är från början en ganska burlesk historia: Berättaren äcklas av de fula, hyllar de sköna. Beskriver kvinnors kroppar, deras valkar och finnar, bröstens konsistens, hur deras utseenden utlöser äckel och avsmak. 

Men det hela är liksom täckt i en genuin hopplöshet, en igenkännbar desperation som man inte kan värja sig mot. 

Trots att den är tryfferad med små tidstypiska detaljer, som besattheten av stringtrosor och möjligheter till både porr och matleverans med den i dag utfasade uppfinningen Minitel, känns den akut samtida. Tyvärr.

Kanske för att de ämnen Houellebecq berör: Marknaden, den ekonomiska versus den sexuella, bara vuxit sig större, än mer diversifierad. Kanske för att valfriheten, och den fruktansvärda hålighet som följer av den, hänsynslösheten, ledan, bara växt. Konkurrensen hårdnat.

”Precis som den otyglade ekonomiska liberalismen, och av motsvarande orsaker, kan den sexuella liberalismen leda till total utarmning”.

Där alla människor beskrivs i termer av konkurrens eller hot, och araber och svarta endast är sina stereotyper; bestar, faror, blir det konstigt att varna för förekomsten av n-ordet.

Och under alla sjok av drastisk fernissa; misogynin, depressionen, hatet, finns en längtan efter kärlek, så genuin, en törst efter att befrias från världens ok i ett kärlekens möte. På ett sätt är det djupt romantiskt.

Men åh, så rolig den är, så dråplig, så sann. Och där återvänder jag till varningstexten. I en roman där kvinnor återkommande är slampor, där man kan hämnas över att de avfärdar en med att hugga kniven i dem. Där alla människor beskrivs i termer av konkurrens eller hot, och araber och svarta endast är sina stereotyper; bestar, faror, blir det konstigt att varna för förekomsten av n-ordet, som jag uppfattar är vad förlaget gör. Som om det var däri problemet med huvudpersonen låg. Det blir en väldigt ytlig förståelse av både litteratur och antirasism.


ROMAN

MICHEL HOUELLEBECQ

Konkurrens till döds

Översättning Kennet Klemets

Ellerströms, 166 s.


Valerie Kyeyune Backström är vik. redaktör på Expressens kultursida.



Om Mellins raseri – i mediepodden ”Lägg ut”

https://embed.radioplay.io?id=86135&country_iso=se

Så stoppas Jimmie Åkesson från ”Sommar”, Lena Mellins ilska mot Nooshi Dadgostar och historien om när Diamant Salihu tog Zlatan till nya höjder. Expressens mediepodd med Karin Olsson och Magnus Alselind.