Horace Engdahl blottar nattens mänsklighet

LITTERATUR | RECENSION. Entydighetens torka, tvetydighetens oväntade rännilar. Den tyske islamologen och kulturhistorikern Thomas Bauer beklagar i en essä samtidens förlust av mångtydighet och mångfald: i dagens offentliga samtal delas världen i ett binärt ont och gott, rent och orent, moraliskt och omoraliskt medan det komplexa fältet mellan polerna – det mänskliga – lämnas därhän.

I den zonen levde den excentriske franske 1700-talsförfattaren Rétif de La Bretonne. Han är uppenbart svårplacerad: heter han Rétif eller Restif? Reaktionär eller radikal? Var han en betydande författare eller en bisarr producent av tusentals oöverskådliga texter i olika genrer? Han har både setts över axeln och erkänts som en föregångare till Balzac, Baudelaire, Nerval och surrealisterna, till exempel Aragons ”Bonden i Paris”.

I ett vackert illustrerat häfte, stort som en handflata, låter oss Horace Engdahl följa Rétifs labyrintiska spår och Engdahls uppslagsrika reflexioner kan, om man så vill, ibland läsas som kommentarer till ett samtida kulturklimat. 

”Rännstenens Rousseau”

Bokens titel ”Nattens mänsklighet” syftar på Rétifs myllrande verk ”Paris nätter” men naturligtvis också den dunkla sidan i människan. Rétif var en filosofiskt lagd bondson i Paris som hellre rörde sig på gatan än i salongerna – därför fick han det lite nedlåtande tillnamnet ”rännstenens Rousseau”. 

Han ägnade nätterna åt att vandra omkring i Paris och likt en etnograf återge vad han såg; omedelbara, konkreta iakttagelser som han nedtecknade innan han i gryningen gick till sängs för att nästa dag rapportera dem till sin nyfikna beskyddare markisinnan M* – samt till polisen? Rétif är en objektiv iakttagare men samtidigt ohjälpligt fascinerad av de nattliga scenerna: skumma spelhålor och kaféer, rånare, skurkar och politiska upplopp som förebud om 1789. Och han tar som sin särskilda uppgift att rädda ensamma kvinnor från att våldtas. 

Damernas riddare? Nja, Rétif dras till arkaderna kring Palais Royal, ett av stadens prostitutionsdistrikt, en reformator som inte kunde låta bli att beundra de prostituerades koketta mode, låta sig antastas, frestas. Den omfattande prostitutionen var ett brännande socialt problem och precis som i dag en skärningspunkt för frågor om klass, genus, marknad, individuell frihet och moral. Rétif utarbetade detaljerade förslag om att reglementera den oordnade och hälsovådliga prostitutionen i statliga bordeller till skydd både för samhället och den prostituerade, som han menade där skulle få en tryggare tillvaro än på gatan.

Marquis de Sade

Horace Engdahl blottlägger nattens mänsklighet i Rétifs tvetydighet: moralist och kritiker av de Sade, men samtidigt själv en sensualist, författare till en pornografisk roman och notorisk skofetischist. Stundtals radikal och empatisk försvarare av kvinnan men lär ha varit far till hundratals utomäktenskapliga barn och haft ett incestuöst förhållande med en dotter. 

En frihetlig samhällsreformator som växlade positioner mellan att vara kungatrogen och revolutionär jakobin – dock fruktade han alltid den så kallade populasen, ett lättrörligt och grymt odjur på jakt efter lynchning av oliktänkande. 

Rétif bevittnar hur några rasande kvinnor misshandlar en man på gatan grund av en teologisk meningsskiljaktighet. Han räddar mannen men utan tack; när mannen får höra att Rétif är ljum i religiösa frågor, anklagar han Rétif för att hans tolerans är ett tecken på att han tillhör den förhatliga fina världen. 

Och Horace Engdahl summerar i en förmodligen opassande aforism: ”Det är en aristokratisk idé att låta andra vara i fred med sin uppfattning. Hos folket väcker toleransen ingen sympati”.

Peter Cornell är författare, hedersledamot av Konstakademien och medarbetare på Expressens kultursida.