Petra Östergren
har länge varit en viktig röst i det feministiska Sverige. En av dem som också är fri i tanken och vågar vika av från annars mycket strikt plöjda tankebanor. I sin nya bok Porr, horor och feminister undersöker hon det svenska förhållandet till porr och sexhandel och avslöjar stor okunskap, inte minst bland våra politiker. En okunskap som knappast skulle tillåtas på något annat område i samhällsdebatten. Uppfattningen att porr är fult, kvinnoförtryckande och lika med våldtäkt, djursex och andra övergrepp, dominerar fortfarande svensk politik, forskning och det offentliga samtalet.
Till skillnad från
många andra av oss debattörer har Petra Östergren faktiskt läst porrtidningar, besökt sexbutiker i skumma källarlokaler och sett oändligt många XXX-rated-filmer med penna och papper i handen. Empiriska studier, kallas det. Och variationen verkar vara oändlig. För människans sexualitet är högst individuell - njutning för den ena kan innebära skam eller förnedring för någon annan. Ändå bemöts den än i dag oftast kollektivt, som en del av en könsmaktsstruktur. Och rådande normer för fint, trevligt och jämställt sex får ligga till grund för forskningsanslag och lagar.
Östergren låter
, utan att moralisera, sexsäljarna själva berätta om sitt yrke och om hur de känner sig behandlade av politiker, polis, grannar och vänner. De flesta väljer att vara anonyma av rädsla för omgivningens dömande blickar, men är inte nådiga i sin kritik av sina feministiska medsystrar som säger sig stå på "utsatta kvinnors" sida. "Varför vill de inte låta oss själva berätta om hur vi lever, arbetar och känner?" frågar de. Jag frågar mig det samma. Hur kommer det sig att vi, år 2006, fortfarande inte lyssnar på kvinnorna själva? Även på dem, vars berättelser inte bekräftar våra fördomar.
Östergren upprepar
gång på gång att hon inte försvarar all porr eller att alla sexsäljare nödvändigtvis är "lyckliga horor", som om hon anar att den här boken kommer att starta ett smärre krig i feminist-Sverige. Förmodligen har hon rätt. Nyligen kritiserade till exempel Katrine Kielos (Expressen den 3/11) Östergren och menade att hennes teorier är i total avsaknad av maktanalys. I själva verket genomsyras de av en maktanalys från början till slut - dock inte den analys som redan är politiserad och vedertagen. Porr, horor och feminister kommer inte med enkla lösningar eller anspråk på avslutade tankar. Jag känner mig faktiskt till och med mer delad i frågan om sexhandel efter att läst den. Inte heller är jag så säker på det likhetstecken Östergren drar mellan pornografi och prostitution. Den enda känslan som är klar är skammen över mina egna fördomar och samhällets motstånd mot att se även sexsäljare som hela människor. En före detta sexarbetare, Sanna, skriver i ett mejl till Östergren att hon inte var rädd för att bli våldtagen på jobbet, utan snarare för att omgivningen skulle få reda på hur hon försörjde sig. Så hårt är horstigmat fortfarande i Sverige. Porr, horor och feminister är en milstolpe i den debatten.