Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hon visar den svenniga tryggheten och snålheten

Tamara Mivelli.Foto: MAGNUS LIAM KARLSSON / RABÉN & SJÖGREN
Foto: RABÉN & SJÖGREN
Gunnar Ardelius.Foto: Erik Ardelius

Är det kring kalopsen vid matbordet vi får syn på oss själva och vår omgivning?

Gunnar Ardelius finner en lågmäld roman om en relation utan framtid.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Tamara Mivelli debuterar med unga vuxna-romanen ”Jag klyver er itu”. Titeln är våldsam men kortprosan lågmäld och återhållsam. Mary, eller Maryam som hon egentligen heter, lever i en postgymnasial stiltje. Hennes föräldrar, som har lämnat ett land som beskrivs som ett fängelse, har skilt sig. Själv har hon flyttat hem till pojkvännen Filip som drömmer om att göra lumpen och perfekta högrevsburgare. Marys egna framtidsdrömmar är mer oklara, snarare än att blicka framåt är hon upptagen av att minnas uppväxten med lillebrorsan Ebi och att bearbeta föräldrarnas separation. 

Mary registrerar stillsamt villaområdet hon på grund av kärleken hamnat i, reflekterar över svenskhetens olika sidor, med ömsom längtan ömsom rädsla för att sugas upp av den. Mary är särskilt intresserad av att iaktta Filips pappa, hur han lagar falukorv med äpple och lök, läser tidningen och sättet han dricker kaffe på. Filips mamma syns däremot aldrig, hon ligger på rummet och är deprimerad.

Det är genom maten vi lär känna vilka människorna egentligen är.

Svennighetens trygghet avhandlas, men också de obegripligt snåla sidorna, som att aldrig avslöja sitt svampställe. Överlag är det mycket som sitter i maten, det är här köttigheten får ta plats snarare än i kropparna. På var och varannan sida dyker det upp skogaholmslimpor med kaviar, kalops, köttbullar, korv stroganoff, croque monsieur, ägg med ris och lammgryta – det är genom maten vi lär känna vilka människorna egentligen är. 

Samtidigt som maten låter läsaren komma närmare skapar de perfekt staplade klossarna av text distans. Precis som en person med otrygg undvikande anknytning är kortprosa som form upptagen av ständiga in- och utgångar, man blir hastigt insläppt i värmen och sedan vräkt ut i kylan igen. Det uppstår glapp i texten som i bästa fall skapar friktion. Ett sätt för författaren att närma sig det kletiga och sårbara utan att det rinner över kanterna.

Det är en mycket lovande debut.

Men framför allt är detta en historia om kärlek som svalnar. Filip och Mary säger jag älskar dig till varandra, men finner inget fäste. I den frånvarande kroppsligheten ligger också romanens huvudfråga vilande. Hur kan Marys eget kött och blod, hennes erfarenheter och röst ta plats i pojkvännens värld av röda och gröna suterränghus? Kan hon i detta landskap bli synlig eller kommer hon sakta att försvinna?

Det är en mycket lovande debut. I Mivellis nästa bok kan formen gärna spricka, så att sörjan faktiskt väller ut och kladdar lite mer på läsaren. 

ROMAN

TAMARA MIVELLI

Jag klyver er itu

Rabén & Sjögren, 122 s.

Av

Gunnar Ardelius

Gunnar Ardelius är författare. Han senaste bok är ”Tjuren från Solna”.