Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hon vill rädda döda vita män ur näthögerns klor

Donna Zuckerberg. Foto: ALI WUNDERMAN / HARVARD UNIVERSITY PRESS
”Not all dead white men”. Foto: HARVARD PRESS
Isobel Hadley-Kamptz. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Gör vänstern samma felslut som högern när den bedömer den gamla romerska litteraturskatten utefter råheten i antikens samhällsmoral?

Isobel Hadley-Kamptz läser en ojämn bok som försöker skydda antikens stora män från dagens kvinnohat.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION. De senaste åren har jag skrivit mer om antiken än jag gjort sammanlagt på 20 år innan. Jag är inte mer hyfsad på latin nu än tidigare (ärligen bara ganska), mina universitetsår med grekiska dramatiker kommer bara längre och längre bort, ingenting av det jag tänkt och skrivit nu har varit nyare än någon annan gång. 

Men plötsligt har det som mest varit ett privat nöje och intresse välkomnats av redaktörer, fått plats i analyser av alltifrån rättsstaten till sexuell objektifiering. Kanske har jag bara tröttnat så mycket på samtidens futtiga ständigt pågående grälande att det trojanska kriget blivit att föredra. Men det finns också ett antikt momentum. 

De stora frågorna står på spel. Vad är demokrati, varifrån kommer vår kultur, hur sprids och muteras kunskap? Sverige är som vanligt sällsamt antikulturellt, och borgerligheten här fortsätter vilja montera ner all utbildning som inte följer arbetsmarknadens behov, men internationellt ses uppsving i breda kretsar för att både bildning och sökandet efter sanning och mening kanske är djupare och viktigare än så.

 

Kvinnohatiska neggare i fedora-hatt

I ”Not all dead white men” tar den amerikanska antikvetaren, och redaktören för det antiklystna nätmagasinet Eidolon, Donna Zuckerberg upp en av dessa kretsar, det vi i Sverige slarvigt kallar nätets alt right och som hon kallar red pill-gemenskapen. Här är antikvurmen stor, i allt från det högerradikala tänkta försvaret av ”västerlandet” till mansrättsbloggares citat från antika filosofer om att kvinnor per definition skulle vara mindre rationella och mindre intellektuellt kapabla än män. 

Zuckerbergs ingång är att alla vi som älskar och studerar antiken måste vara på vår vakt mot denna fientliga invasion, att personer som inte älskar oss (eller förstår särskilt mycket om antiken) försöker ta över och utnyttja vår kulturella skatt. Jag är inte helt övertygad om allvaret i det hotet, men sen kommer vi till kapitlet där hon går igenom hur PUA:s, pick-up-artists som försöker lära ut trick för att bäst få kvinnor i säng, hänvisar till Ovidius ”Ars Amatoria”. Och där brister det för mig. 

Kulturell appropriering, vill jag mest vråla, kvinnohatiska neggare med fedora ska bara hålla sina tassar borta från munter romersk kärlekslyrik om vikten av ömsesidiga orgasmer! ”Sannolikt det smutsigaste i litteraturhistorien” som en gammal svensk litteraturprofessor beskrivit dikterna, och för mig betyder det något alldeles underbart.

 

Våldtäkt som ord fanns inte

Det här är dock en väldigt ojämn bok. Här finns ett fantastiskt parti med närläsning av Euripides ”Fedra” om vilka krafter som kan finnas bakom att Theseus hustru Fedra ljög om att styvsonen Hippolytus våldtagit henne (ett fiktivt brott som av kvinnohatare på nätet uppenbarligen används som belägg för att det ligger i kvinnans natur att ljuga om våldtäkter). 

Men här finns också långa pratiga partier om förvisso förfärliga nätdiskussioner som ärligen inte känns särskilt relevanta. Zuckerman glider också mellan sin egen kärlek till antiken och att förnumstigt peka på hur vissa Ovidius-formuleringar är ”problematiska”. 

Nå, moralen var radikalt annorlunda då. Våldtäkt som ord fanns inte ens. Raptus betyder snarare stöld, och kvinnligt samtycke som koncept var inte särskilt relevant. Hon tar heller inte helhjärtat avstånd från de krav som emellanåt framförts från känsliga amerikanska studenter om att slippa läsa säg Ovidius ”Metamorfoser” för att den innehåller berättelser om våldtäkt, eller andra appeller om om att avstå från studier av sådant antikt innehåll som upplevs som ”problematiskt”.

Fel slutsats

Här gör hon och andra från vänstern samma felslut som den antikbanaliserande näthögern och antar att den tidens samhällsmoral bör påverka vår bedömning av och glädje över dess kulturella uttryck.

I grunden har hon däremot förstås helt rätt. Många döda vita män är alldeles för underbara för att lämna åt nån himla ytterhöger som försöker beväpna sig med Marcus Aurelius. Vi måste förstå varifrån vi kommer för att bättre styra dit vi faktiskt vill. 

 

 

SAKPROSA

DONNA ZUCKERBERG

Not all dead white men: Classics and misogyny in the digital age

Harvard university press, 270 s.

 

 

 

Isobel Hadley-Kamptz är författare och medarbetare på Expressens kultursida.