Hon var Moderaternas egen Pippi Långstrump

RECENSION. Man skulle kunna återberätta Moa Berglöfs ”Landsförrädare” i två meningar: Moderaterna var ett rasistiskt gubbparti innan Reinfeldt & co gjorde entré. Efter dem blev partiet sitt gamla vanliga jag igen. Slut.

Nog är det lite svårt att förstå varför hon, som peakade i egenskap av sakkunnig och statsministerns talskrivare, ens blev moderat. Det beskrivs som ett ungdomens långfinger åt den röda dominansen i Hudiksvall, men hur kan det räcka?

Läkardottern Moa Berglöf missar inte en chans att ge uttryck för sin rebelliska ådra. Och det var väl därför som hon trots allt passade så bra in i projektet ”Nya Moderaterna”. Ut med pärlhalsbanden och Prussiluskan, in med Pippi Långstrump. Att hon varken lät eller såg ut som en typisk högertjej blev användbart när partiet ville triangulera sig till positionen som det nya arbetarpartiet.

Det är ett stycke politisk samtidshistoria som flimrar förbi: Valstugereportaget, Schlingmanns sluga PR-planer, näthatets framväxt och ”öppna era hjärtan”-talet, vars bevingade ord Moa Berglöf faktiskt inte kom på.

Hon är en skicklig skribent, som underhållande gestaltar vardagen (till exempel att Reinfeldt hellre dricker smaklös ljus öl än champagne) och ingående bjuder på ränkerna. I sin vilja att osminkat skildra livet i toppolitiken är ”Landsförrädare” besläktad med biografin ”Inifrån” av Anna Kinberg Batra, en annan besviken moderatkvinna. 

Ibland kantrar berättelsen mot det alltför interna, som Berglöfs gamla schism med den i dag rättspolitiska talespersonen Johan Forssell. Han manövrerades ut som en svag stabschef och beskrivs på ett utdraget, rätt elakt sätt. Det verkar kosta att inte hålla sig väl med Moa Berglöf.

Jag tycker att man ska läsa hennes bok för att förstå Moderaternas historia och kanske också nyliberalismens inflytande över svensk politik och samhällsutveckling. Berglöf springer ur denna faktiskt radikala idétradition, och främlingskapet inför partiets konservativa bottenplatta är djupt.

Den reella samhällsutvecklingen ges inte mycket utrymme; ibland undrar man om hon ens noterar den. ”Landsförrädare” handlar nästan uteslutande om idealen, orden och strategierna för att nå och behålla makten. Trots all idealism som Berglöf ger uttryck för, känns det paradoxalt nog som ett tämligen ytligt projekt.

Karin Olsson är kulturchef på Expressen.