Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hon skriver för att hon inget annat kan

Maja Lee Langvad. Foto: P0728-0221ENS
Valerie Kyeyune Backström. Foto: OLLE SPORRONG

Maja Lee Langvad gjorde succé med boken ”Hon är arg”. 

Valerie Kyeyune Bäckström läser en nödvändig skildring av framgångens kostnad. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. På baksidan av ”Dagar med galopperande hjärtklappning” kan man läsa ”Ett kärleksbrev, en sjukdomsdagbok och en essä om skrivandet”. Det må stämma, men lika mycket är det ett utforskande av villkoren för att skriva, att nå framgång, men även en fråga som är mindre utforskad: vad händer med den som skriver om sitt sår, om det såret är rasism, transnationell adoption, vilket pris får man då betala?

Boken tar sitt avstamp i tiden efter Maja Lee Langvads succé med ”Hon är arg” – långdikten om transnationell adoption som öppnade upp för en adoptionskritisk rörelse i Danmark. Talande skriver Langvad att hon inte längre är arg, hon är utmattad.

Det enda hon orkar med är att skriva.

Hon har drabbats av stress, utbrändhet, depression. Hon orkar inte träffa människor. Inte ens duet som boken vänder sig till, den nya förälskelsen, klarar hon av att se – hon är för slutkörd. Det enda hon orkar med är att skriva. Och boken skrivs snabbt, under någon månad – den blir ett sätt att ta sig fram och förbi det hon genomlider, det blir en väg ut, det enda möjliga.

Dagarna är monotona. Hon går samma promenad varje dag, hon ställer in uppdrag, möten, åtaganden, hon skriver. Hjärtat galopperar i bröstet. Hon skriver om villkoren för författaren, hur man ska sälja sig själv, framträda, prata och gräva, marknadsföra och törsta efter offentligheten. Hon skriver om vad det kostar henne att prata om ”Hon är arg”, hur det priset har hunnit ifatt henne, skalat av henne hud lager efter lager tills hon blivit så tunnhudad att hon inte klarar ljud, människor, intryck. Endast i skrivandet finner hon frid.

En förtvivlad redogörelse för offentlighetens pris.

Och så börjar hon det omöjliga, att skriva en ny bok. Om att vara kär när ingen kraft till kärleken finns. Sorgen av förlorade språk, sorgen att bara kunna skriva på danska. Sorgen i att leva i Danmark, om försöken att hitta hem när kroppen är utspridd över kontinenterna. Hur man kan hitta hem till ett land man förlorat genom den man älskar.

Det finns så många böcker som handlar om att skriva, alldeles för många om du frågar mig. Jag undrar alltid vilka som läser dem, för vilka dem är intressanta förutom (aspirerande) författare? Men det här är ingen manual. Här finns inga skrivknep, inga tips till att få sitt verk utgivet, inga genvägar till framgång. I stället är det en förtvivlad redogörelse för offentlighetens pris, omöjligheten i att vara och att vilja, det är en sådan trovärdig och vacker skildring av utbrändhet. Om skrivandet för den som måste, som inget annat kan, som det enda. Ibland påminner den om Noréns dagbok, där det alldagliga redogörandet övergår till det filosofiska, till både skapandets och livets essens, bara mer koncentrerat, mer avskalat. 

ROMAN

Maja Lee Langvad

Dagar med galopperande hjärtklappning

Översättning Helena Boberg

Ellerströms, 155 s.

Valerie Kyeyune Backström är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.