Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hon klär av den politiskt medvetna medelklassen

Lone Aburas.Foto: Gyldendal
”Politisk roman”
Sara Abdollahi.Foto: OLLE SPORRONG

Lone Aburas är en stjärnorna i den nya danska författarvågen.
Sara Abdollahi hyllar hennes skoningslösa ”Politisk roman”.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. ”En hemlös har bestämt sig för att dö vid ingången till Lidl. Han ligger och andas ut på en hög med blöta tidningar, iklädd en vadderad sommarjacka, när jag kommer ut. Jag kan inte låta bli att tänka att han troligen saknar förmåga att se sig själv utifrån, annars hade han väl inte hamnat här.” Det här – början på den danska författaren Lone Aburas nyligen översatta ”Politisk roman” – är också ett koncentrat av boken.

”Det är ett jag som talar (Räkenskapens timme)” var den första av Aburas böcker att översättas till svenska. Den utkom 2018 och riktar ett fett j’accuse mot rasismen i Danmark. Med sina tjugo sidor fick den 2017 Montanas litteraturpris – en av Danmarks tyngsta litteraturutmärkelser. Båda böckerna är utgivna på det Malmöbaserade bokförlaget Anti och fint översatta till svenska av Johanne Lykke Holm.

Cipramil och nazism

Berättaren i ”Politisk roman” heter Rebecca. Knaprar diazepam, knullar grannen, föraktar hemlösa, och betraktar omgivningen med distanserad kyla. Sonen Oskar vars vanor och vänner hon undrar över: Kommer han bli nazist? ”Är det nu man ska sätta in Fontex och Cipramil? Skärpa sig som förälder?” Pojkvännen Robert jobbar som tandläkare och är mån om att vara en politiskt medveten vänsterman. Roberts döttrar Sally och Marta med vilka Rebecca inte är ense. Amir, en papperslös, som flyttar in hos paret. Det efter att Robert inser att det är hyckleri att gå runt och bära en pin där det står ”Jag gömmer en flykting” och inte göra det. 

Har handlingen att gömma en flykting ett större värde som politisk kapital på middagarna med parets vänsterintellektuella vänner än vad den har som medmänsklighet? Man kan ju undra. Särskilt när Amir alltmer försvinner in i periferin. 

Inget som direkt bekymrar Rebecca: Politikerna i Danmark är likgiltiga, säger hon och uppmanar honom att anmäla sig till myndigheterna. Det gör han inte. 

Bara när Amir nästan dör vaknar Rebecca till liv och agerar. 

Kapitalism och rasism

Det som imponerar är hur ”Politisk roman” med både allvar och ironi klär av den politiskt medvetna medelklass som stajlar med sitt politiska kapital. Att den kräver och är uppfordrande. Utan att uppfostra, eller föreläsa för de redan invigda. Huvudpersonen fungerar som en optik mot samhället – öppnar upp för ett större tänkande kring sambanden mellan kapitalism, rasism, klassklyftor – och ett tomt, distanserat och kärlekslöst liv.

För den som likt mig tröttnat på navelskåderiet som präglar svenska samtidsromaner, med huvudpersoner besatta av vem som svajpar bort vem på Tinder, och med 99 problem som handlar om antalet likes på Instagram, kommer ”Politisk roman” med sin strama form och sitt houellebecqska gehör för akuta frågor som en klar nåd – och som en rak vänster mitt i solar plexus. 

ROMAN

LONE ABURAS

Politisk roman

Översättning Johanne Lykke Holm

Anti, 129 s.

Sara Abdollahi är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.

 

LÄS MER – Sara Abdollahi: Birgitta Trotzig lät sig inte kategoriseras
LÄS MER – Per Wirtén: I Sveriges Radio kritiseras alla – utom SD

 

Handke – en värre skandal för Svenska Akademien?

Jasenko Selimovic och Victor Malm i debatt om Peter Handke.